Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domarna och eländet kommo, och han kom ihåg de bleka kinder och de sorgsna, trötta ögon ban
sett öfverallt i byn. Och han greps af sorg och medlidande.
Följande morgon frågade Sven sin husbonde, om intet försök blifvit gjordt att öppna en väg
för träskets stillastående vatten och leda ut det i hafvet, så att det ej mera blefve osundt och
sjuk-domsalstrande.
»Nej», sade gubben, »här finns ingen, som skulle hafva krafter till ett slikt arbete. Vi äro alla,
som du ser, brutna af sjukdom och lidande, och vi mäkta ej mera arbete än det, som är
nödvändigt för lifvets uppehälle. I forna dagar fanns det ett utlopp för träsket, men klippor och stenar
rasade ner och dämde upp det. Och nu vore det ett jättearbete att åter öppna väg för vattnet.»
Samma dog gick Sven under den tid, som han hade till middagsrast, ned till träsket; där sökte
han upp spåren af dess forna utflöde. Och då han funnit det, begynte han strax med en medförd
hacka arbeta på att få bort de stenar och klippstycken, som stängde vattnets väg. Att detta skulle
blifva ett långt och drygt arbete, visste han väl, men han beslöt att ägna däråt all den tid han hade ledig.
Och efter detta gick Sven hvarje morgon, innan han började arbetet i sin husbondes tjänst,
och hvarje middagsrast ned till träsket och arbetade en stund med hackan. Han kunde ju icke
hinna mycket för hvar dag, och det skred så långsamt framåt med verket, att han ofta var nära att
förtröttas. Men för hvarje gång han såg ett litet blekt barnansikte, stämpladt af lidandet, fick han
en ny, brinnande ifver att fullfölja sitt arbete.
Ofta såg Sven om kvällarna upp emot det skinande slottet, och hans hjärta fylldes af längtan.
Men mer och mer vande han sig vid att tänka, att denna lycka, som han drömt om, dock icke vore
för honom. Och fastän han sörjde öfver att hans djärfva, stolta ungdomsdröm skulle blifva till intet,
’4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
