I Hvitavall. Visor och sagor / II. / 16 (1895) Author: Anna Maria Roos Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ute på hafvet såg Sven några segel nalkas; de kommo närmare: det var en hel flotta, som
styrde in emot land.

Det är inga vanliga segel, det är ingen vanlig flotta: seglen äro af silke och masterna af
skinande guld; vanter och kablar glänsa liksom
blanka silfvertrådar.

På det främsta af skeppen står en
gestalt i fören, men på intet at- de andra
fartygen synes någon. Ingen som håller rodret,
ingen som sköter seglen. Det är osynliga
händer, som manövrera fartygen.

Den, som står i fören af det främsta
skeppet, är en kvinna. I skinande hvitt är hon klädd;
en krona af silfverstjärnor blänker i hennes hår.

Sven förstår och vet i ett nu, utan att
någon säger honom det, att det är féen
Silfverhår, som han nu skådar.

Den underbara föen ser på honom med
djupa, strålande ögon. Och han tycker sig se
henne småle emot honom.
Då springer Sven upp, sträckande sina armar emot den sköna synen.

Men då flottan kommit helt nära intill land, svänger den plötsligt mot vänster och har inom
några ögonblick glidit bortom en framskjutande klippa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>