Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fången jag sitter i bergets sal,
— skuggorna falla så vida —
ingen vet mina Sunga kval,
jag sörjer båd’ sent och tida.
Jag sitter och spinner med sorgset mod
— skuggorna falla så vida —
Kommer ej snart den riddare god,
som vågar mot trollet strida?
Jag suttit bär dagar, jag suttit här år
— skuggorna falla så vida —
jag spinner i dag, som jag spann i går.
Hur länge skall räddarn jag bida?»
»Det sitter en fången prinsessa därinne», utbrast Mustani Mej. »Jag skall befria henne ocli
gifta mig med henne!»
»Nej», sade Furlum Fej. »Det är jag som ska ha henne.»
»Det är väl bäst att först söka befria henne», sade Jockum, »så få vi se n se hur det blir med
det andra. Och jag tänker, att vi få hålla ihop och anstränga oss alla tre, om vi ska kunna besegra
trollet och befria prinsessan.»
»Ja, det vore väl klokast», erkände både Mustani Mej och Furlum Fej. Det gällde nu först
att finna ingången till berget. Detta höjde sig brant liksom en kägla, och tycktes omöjligt att
bestiga. De gingo rundt omkring och funno till slut en skrefva, genom hvilken en stig gick uppåt.
»Här få vi väl fresta på att komma fram», sade Jockum. »Hvem skall gä först?»
Hvarken Mustani Mej eller Furlum Fej visade någon vidare lust för den saken.
»Nåja, jag kan väl gå», sade Jockum och begaf sig uppåt klyftan, fattande i handen det svärd,
som han tagit i konungens af Paphlagonien sal och sedan burit vid sin sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
