- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / II. /
39

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ja, det blir nog bäst», tyckte Mustani Mej och följde efter honom på några stegs afstånd.
»Du har ju ett sådant utmärkt bra svärd.»

»För resten ska vi hjälpa dig med våra trollkonster», ropade Furlum Fej, som kom sist. »Det
här trollet kan nog inte så många bra konster som vi; vi ska förgöra honom, så fort han bara
sticker fram hufvudet.»

Om en stund vidgade sig klyftan. Och vid en krökning af stigen tingo de plötsligt syn på en
stor drake, som låg ett stycke ofvanom dem och spärrade vägen. Draken höjde med ett förfärligt
hväsande sitt väldiga svartgröna hufvud och öppnade ett fruktansvärdt gap, hvarur eldslågor flammade.

Mustani Mej och Furlum Fej uppgåfvo hvar sitt gällt skri och togo till flykten.

»Stannen då och försöken era trollkonster», ropade Jockum till dem.

Men Mustani Mej svarade: »Vet du icke, att mot en drake hjälpa inga trollkonster!»

Och Furlum Fej skrek: »Spring för all del, Jockum! Rädda dig!o

Men Jockum sade lugnt: »Ahnej, jag tänker fresta, om inte stål ändå biter på drakar.»

Och han lyfte sitt svärd, färdig att kämpa mot odjuret.

Jockum insåg, att den enda möjlighet han hade att besegra vidundret var att, när det var
honom helt nära, slunga sitt svärd rakt in i dess gap. Men draken kom emot honom med en sådan
snabbhet, att det tydligen skulle bli svårt, nästan omöjligt, att hinna fånga det rätta ögonblicket. Och
Jockum var redan beredd på att få sluta sitt lif emellan drakens klor.

Uppe på himmelen, hvilken denna dag var höljd af moln, seglade luftens fé, den sköna
Morghiane, fram, liggande utsträckt på en silfverhvit sky. Hon blickade ned till jorden och såg den
käcke, ljushfirige pojken, som med svärd i hand stod redo att kämpa mot ett förfärligt vidunder.
Med hast drog féen undan en flik af det molntäcke, som höljde himmeln. En blänkande solstråle

!9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:43:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/2/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free