Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröt fram: den föll rakt i ögat på draken. Bländad hejdade sig denne ett ögonblick. Detta
ögonblick begagnades af Jockum: han slungade med kraft sitt svärd in i drakens öppna gap, hvarigenom
det inträngde rakt i hjärnan.
En ström af mörkt blod vällde fram och forsade nedåt stigen. Jockum måste springa upp
på en sten för att undgå den. Där bidade han, medan draken låg i sina dödsryckningar. När han
sett, att vidundret var dödt, gick han fram till det, drog åter ut sitt svärd och begaf sig förbi den
liflösa kroppen upp genom klyftan, som strax ofvanför ledde in i själfva berget.
Det var skumt därinne. Jockum skulle alls icke hafva sett sin väg, om icke här och där små
lyktgubbar hoppat omkring i de slingrande gångarna. Dessa hade varit i tjänst hos draken och haft
att besörja lyshållningen inom berget. Nu hade de fått reda på, att deras herre var död, och
ganska glada att ha återfått sin frihet, sprungo de om hvarann och skreko gällt. Men de tyckte icke
om, att denne främling inträngde i berget. De sprungo hotande emot honom eller försökte lömskt
att lägga krokben för honom. För Jockums blanka svärd hade de likväl mycken respekt, och så
snart han svingade det, kilade de undan med stor fart.
Sedan Jockum en stund vandrat fram på måfå genom de buktande gångarna, kom han till en
stor hvälfd sal. Uppe i dess tak fanns ett hål, genom hvilket en dagerstrimma föll in och belyste
en liten fläck i salens midt, medan i dess öfriga delar rådde halfskymning. Midt i den dallrande
ljusstrimman satt en ung jungfru och spann lin på en gyllene slända. Hennes hår, som skimrade
i ljuset, föll ned öfver hennes skuldror, och så vänt och blidt var hennes ansikte, att Jockum tyckte
sig aldrig förr ha sett något så fagert. Hon märkte icke Jockums inträde i salen, ej heller tycktes
hon veta, att hennes fångvaktare var död, ty hon sjöng ännu med sorgefull stämma den sång, som
Jockum hört redan utanför berget:
4°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
