I Hvitavall. Visor och sagor / II. / 53 (1895) Author: Anna Maria Roos Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gullgul och Solhvita.

Ute på ängen bor alfen Gullgul i en gul smörblomma; ban är så munter och glad som någon
kan vara — hälst när solen skiner på hans gula hus. Helt nära honom bor älfvan Solhvita;
hon bor i den blomma, som af människorna för det mesta kallas prästkrage. Gullgul och Solhvita
äro mycket goda vänner och bruka ofta leka med hvarann.

Gullgul, som är full af upptåg, plägar springa bort och gömma sig för Solhvita; då går Solhvita
omkring och letar och ropar:

»Gullgul, Gullgul,
hvar är du nu?»

Och Gullgul svarar skrattande från sitt gömställe:

»Solhvita, Solhvita,
leta mig du?»

Då händer det ibland att, medan Solhvita går och letar, hennes granne, den lilla blåögda
Ögontröst, lutar sig ned frän sin blomma och hviskar till henne:

»Spring och titta bakom den stora blåtisteln! Jag såg, att han gick ditåt!»

Och Solhvita springer ditåt och får tag i Gullgul, och så skratta de båda högt af glädje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>