- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / II. /
77

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han böjde sig ned emot jorden, ett dån af annalkande hasthofvar; han förstod då, ott förföljarna
voro efter dem. Pehli sade till sin hustru: »Jag måste bida här något litet: min häst har skadat en
af sina hofvar. Rid du fore mig med barnet och begif dig bort till berget Elburs; i dess skogar skall
du finna skydd. Jag skall snart komma efter dig och uppsöka dig. Men kommer jag icke, så vet
du, att det är därföre, att den Allrahögste, hvars namn vare lofvadt i evighet, tagit mig bort från
denna jorden.»

Ferangieh, hans hustru, ville icke lämna sin make; hon had att få blifva hos honom. Men
han befallde henne att draga förut. Och hon red bort med barnet i sina armar.

1 den trängsta delen af bcrgpasset, där icke två hästar kunde gå i bredd, inväntade Pehli
förföljarna. De kommo, ridande på snabba hästar och svängande sinn lansar. Så länge och så väl
kämpade nu Pehli mot angriparna, fällande dem den ene efter den andre, att det vardt afton, innan
han, blödande ur hundra sår, föll till marken. Men när hans döende öga lyftes mot kvällsolens
sista skimmer, visste han, att nu voro hans hustru och barn långt borta, i säkerhet för förföljarna.

Ferangieh kom med sin späde son till berget Elburs; i de väldiga skogarna po dess
sluttningar fann hon skydd och gömsle. Men hvar dag gick hon hän till det klipputsprång, hvarifrån hon
kunde se ut öfver dalen, genom hvilken hennes make borde komma. Men veckor gingo och
månader, och hennes make kom icke. Och hon förstod, att han blifvit tagen ifrån henne, och hennes
hjärta sörjde öfver honom.

Men Feridun växte upp, ung och stark och modig som ett lejon. När han var sexton år
gammal, smiddes åt honom af en smed, som bodde vid bergets fot, en klubba så tung, att ingen mer
än Feridun förmådde lyfta den. Men Feridun svingode den med lätthet. Aldrig berättode
Ferangieh för sin son, att han var af Dschemschids ätt och ryktbare hjältars frände; hon fruktade för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:43:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/2/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free