- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / II. /
79

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konungens utskickade ocli grepo hans unge son för att offra honom åt drakarna. Kaweh var
gammal, hans skägg var grått, han hade ingen annan glädje pä jorden än denne pilten. Och
denne vardt tagen ifrån honom och offrad för den grymme konungens skull. Sedan den clagen
tänkte Kaweh icke på något annat än hämnd. Han gick ut i ödemarken, ut att uppsöka Öknens
Söner. Vid lägerelden fann han dem i kvällen: mörka och tigande män, som å marken hvilade
efter sina mödor.

Kaweh trädde inför dem. »I män och krigare», sade han, »I som lefven utan lag och utan
herre, I som icke hären någon fruktan för döden, eder vill jag föreslå en bragd, värdig eder
tapper-bet. Kommen med mig att strida mot Drak-konungen, mot den onde konungen, som landet hatar.»

Tysta sutto först männen. Sä reste sig ur kretsen en med fåradt ansikte och grånadt hår.

»Du vet ej, o främling», sade han, »med huru mycken orsak vi hata den onde konungen! Men
det synes mig», tillfogade han, vändande sig till männen, »det synes mig, att tiden nu är inne för
att utföra det, som alltid är i våra tankar, änskönt vi sällan tala därom. 1 många år ha vi bidat
vedergällningens stund; vi ha sett hämnarskaran växa dag för dag. Äro vi ock ännu långt färre till
talet än de härar, som Drak-konungen skall sända emot oss, så hafva vi dock det i våra hjärtan,
som skall komma våra svärd att drabba tungt och säkert.»

Då gick ur hopen ett jakande sorl — icke högljudt men doft och fruktansvärdt som ljudet af
ijärran åskor.

Följande morgon drogo Öknens Söner ut för att strida mot Drak-konungen. Kaweh tog af sig
det svarta buffelskinn han i smedjan plägat bära, knutet om lifvet. »Se», sade han, »här är en flik
lössliten; i den grep min son, när de kommo för att taga honom.» Han band buffelskinnet vid en
stång och lyfte upp det. »Detta skall vara vårt. banér», sade han.

] oo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:43:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/2/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free