- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / II. /
106

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och Sussemi och sysslade en stund med någonting, medan hon vände dem ryggen. Därpå vände
hon sig åter om och tillsade hoftärnorna att lösa dufvorna, hvilka varit tjudrade vid en liten rönn.
och spänna dem för vagnen.

Då detta var gjordt, gick Titania fram till vagnen och var just färdig att hoppa upp däri. Då
hejdade hon sig plötsligt.

Både hon och hoftärnorna sågo sig med häpna blickar omkring.

De hade hört ljudet af ett horn — af det horn, hvars ton är mera klar och klingande än något
annat i världen. Det var icke möjligt att misstaga sig: detta måste vara Oberons elfenbenshorn.

Och i nästa ögonblick susade tvenne par purpurfärgade hägervingar öfver deras hufvuden, de
sänkte sig ner emellan de fina björkgrenarna: älfkonungen stod inför dem i sin gyllene vagn.

Han sprang till marken med ett jublande rop och ilade emot sin maka.

»Förlåt mig», bad Oberon, jag hade orätt! En hvit kolibri måste hafva ett silfverhalsband.
Det är alldeles klart! Det skulle vara oriktigt att. ha något annat!»

Titania log.

»Se», sade hon.

Och hon drog fram under de rosenfärgade vecken af sin slöja den lilla hvita kolibrin, hvilken
suttit gömd på hennes arm. Den lilla kolibrin hade icke mera något silfverhalsband, han bar i
stället om halsen ett ljusblått sidenband — af alldeles samma färg som Oberons mantel.

»Se!» sade återigen Titania och log.

Dä tog Oberon sin maka i famn, och cle kysstes och lofvade hvarandra att aldrig någonsin
tvista mera. Så gräto de litet, och så logo cle igen och voro mycket glada.

Hoffolkct hade dragit sig något tillbaka och vände grannloga bort hufvudena.

] oo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:43:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/2/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free