Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skola vi inte fara hem nu?» sade Titania.
»Jo», sade Oberon, »men jag måste först än en gång tacka dem af våra undersåtar, som nere
vid stranden så vänligt hälsade mig vid min ankomst. Låt oss båda fara ner till stranden!»
Och Oberon och Titania stego upp i hvar sin vagn och foro uppöfver björktopparna ned emot
hafsstranden.
Där blåste Oberon åter i sitt horn och ropade därpå med hög röst, att han för att glädja sitt
trogna folk ville ställa till en stor bal på stranden. Och pagerna flögo omkring och ordnade allt
och skaffade i en hast både musik och förfriskningar.
Och så blef det bal, och kungen dansade med Lillfager och Rosalill och med Solöga och
Hvitkind och med ännu många flera. Och drottningen lät sig föras först af Trippe Tå,
slottstomten, som struttade fram stoltare än någonsin i sina sirliga blanka skor, och sedan af den hederlige
farbror Nippe Napp. hvilken blef alldeles yr i hufvudet af förtjusning öfver denna ära och alltsedan
denna dag plägar, när ban går och stökar i ladugården, berätta för kossorna om den fagra
älfdrottningen.
De dansande hade delat sig i kotterier — något som är omöjligt att undvika på större
tillställningar — och medan ängs- och skogsälfvor höllo till uppe på gräsmattan, dansade hafsälfvorna
nere på den lina sandstranden. Där svängde Vindlätt och Böljeklar om med stor fröjd öfver
återseendet. Och Vindlätt gick fram till konungen och had honom att gifva någon belöning åt den
lilla hafsälfva, som först lämnat do upplysningar, hvilka ledt till drottningens återfinnande. Detta
sade sig konungen gärna vilja göra och tillsade Vindlätt att gå och hämta Böljeklar. Och då den
lilla älfvan trädde fram inför konungen, öfverräckte denne till henne ett skimrande smycke — med
rättighet att bäras såväl i solljus som i månsken.
] oo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
