Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under dansk-tyska kriget - Svenska stämningar vintern 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska stämninGaR vintern 1864 131
energiskt gisslade, att för omsorg om den inre
utvecklingen "uppskjuta att tänka på landets
försvar". Men därför blef det i dagens
storpolitiska fråga allenast ord ocb svikna
förhoppningar samt sist en misströstans mara, som
knappast femtio gångna år mäktat fördrifva.
Hvar skall skulden sökas? Hos monarken?
Hos hans rådgifvare? Svaret är brydsamt nog.
Sällan har väl en konung varit så ett med
folkopinionen som Karl XV. "Folksjälen" igenfann
hos honom med förtjusning sina egna drag,
kanske särskildt sina egna mer eller mindre
älskvärda svagheter. Hvem bar den röda
Garibaldi-skjortan och hjältens bredskyggiga hatt hellre än
han? I hvarje fall kunde de icke passa bättre
än till hans manliga sydländska fägring. Ingen
kunde med mera oförbehållsamt deltagande
intressera sig för Polens sak. "Fattig och djupt
nedböjd kom jag till Sverige, — det är
Demonto-wicz’ förut citerade ord, som åter anföras —
och när jag trädde inför eder ädle konung, så
räckte ban liksom hvarje annan svensk mig handen
och sade äfven han: välkommen, hvad kan jag
göra för dig?" Svärmade många svenskar i
skandinaviska drömmar, nåväl, ingen kunde vara
mera eldig skandinav än Karl XV. Men äfven
— hvilket är det ledsamma — när
betänksamheten frågade honom, med hvilka medel han ville
betrygga sådana politiska önskemål, då hade ban
intet mera reellt svar att ge än demonstranterna
i De la Croix’ salong. Ty det svärd, som han
möjligen kunnat draga, det var nu en gång
för-rostadt och utan bett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
