Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stormaktstiden
- Rikshistoriograferna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RIKSHISTORIOGRAFERNA
Antikvitetskollegium och historien.
Med undantag av Stiernhöök voro
stormaktstidens vetenskapsmän i allmänhet antingen
samlare eller språk- och fornforskare. Den
egentliga historien odlades däremot föga,
och man hade så förälskat sig i forntiden, att
man hade föga intresse övrigt för
fäderneslandets mera historiska tid; åtminstone
vågade man sig ej på att bearbeta det
material, som hopats av Hadorph och andra.
Alldeles låg historiens studium dock ej nere, även om de flesta av
denna tids hävdatecknare voro utlänningar, och även om svensk
historia så gott som aldrig förelästes från en akademisk kateder.
Antikvitetskollegium hade dock bland sina uppgifter även den: att
»vidlyftigare och nogare utföra» de »ting, som antingen av Olao
Magni eller Messenio eller Loccenio kunna tillförene och i gemen
vara berörda», och denna uppgift sökte man så till vida fylla, att
man planerade en stor svensk rikshistoria, vars olika partier
fördelades på olika författare. Westenhielm fick i uppdrag att utarbeta
Gustav Vasas och Eriks historia, för Johan III:s nöjde man sig med
att 1670 trycka Girs’ äldre krönika, Sigismund och Karl IX tilldelades
Werwing och Gustav Adolfs historia anförtroddes åt Videkindi.
Men resultatet av detta fria samarbete blev ej stort.
Om Videkindi skall jag strax tala. Tobias Wester (adlad
Westenhielm) började 1682 att enligt uppdrag författa Gustav Vasas historia.
Arbetet var fulländat 1712 och lämnades till tryckning, men under
dessa olycksår funnos naturligtvis inga medel att bekosta ett dylikt
företag, och Westenhielms sju handskrivna volymer hava fortfarande
fått förbliva otryckta. Bättre lycka hade hans medbroder i
antikvitetskollegiet, Jonas Werwing, vars Konung Sigismunds och Konung Carl
IX:s historier 1746 och 1747 utgåvos av Stiernman. Något betydande
historiskt arbete är detta lika litet som Westenhielms; Werwings
historia är nämligen endast ett illa dolt plagiat från Messenierna,
far och son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0339.html
