- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 6. Efterromantiken /
9

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

realism och romantisk idealism på ett underbart sätt förenats. Han
blev också det mönster, till vilket större delen av det yngre släktet
av svenska poeter, ända fram till »de nio signaturerna», anslöt sig
— de flesta tyvärr mera såsom efterhärmare, vilka knappast klart
tillägnat sig Runebergs uppslag. Om något bestämt realistiskt
genombrott inom den rikssvenska lyriken kan man därför ej tala. Tegnérs
retorik verkade ännu kraftigt på den yngre generationen, och lika
mycket som Runeberg var Tegnér ännu en förebild för dessa yngre.
Även Atterbom hade sina efterföljare, och någon enhetlig karaktär
har denna tids lyrik därför icke, ehuru man möter en tendens till en
mera realistisk form. Samma vacklande röjer sig inom de andra
diktarterna. Inom dramat är det romantiska inslaget det starkaste,
och här kan man knappt spåra någon dragning åt realism. Mera då
inom romanen. Även på denna har Runeberg — särskilt genom
Elgskyttarne — haft ett visst inflytande, men den gryende realismen
hade här mycket svårt att göra sig gällande mot den ännu
övermäktiga romantiken. Cederborgh, som börjar denna romanlitteratur, är
visserligen en av romantiken oberörd realist, men han är snarast en
epigon från 1700-talet, och han hade knappt någon mera betydande
efterföljare. Fredrika Bremer, som ansetts inleda den realistiska
romanen, tillhörde snarare det romantiska lägret — icke minst genom
sitt starka filosofiska och religiösa intresse — och endast i ett par
av sina romaner har hon kunnat giva några realistiskt tecknade
karaktärer; de flesta höra hemma i Sturm und Drangs förromantik.
Realismen är därför vida starkare hos fru Carlén och ännu mera i
några av den mångfrestande Almquists noveller. Han är icke blott
denna tids mest bizarre romantiker utan ock dess mest utpräglade
realist. Men under de årtionden, med vilka vi nu skola sysselsätta oss,
blev realismen — om man frånser honom och Runeberg — aldrig
synnerligen stark, och i något större beroende av svenska föregångare
stod Strindberg icke, då han på 1870-talet höjde den nya realismens
fana.

Efterromantiken en epigontid.



I det stora hela gör därför litteraturen under dessa årtionden
snarast intrycket av en romantikens upplösning — icke minst om man
tar hänsyn till Almquist, den mest betydande rikssvenske författaren.
Överskriften »efterromantik» har därför synts mera träffande än
»liberalismen» eller »den gryende realismen». Det kan knappt nekas, att
»efterromantiken» var en epigonperiod. Romantiken hade varit de
stora författarnas tid: Tegnérs, Geijers, Atterboms och Stagnelius’.
Tiden efter 1870 är kanske ännu rikare, och vi möta nu namn som
Rydberg, vilken egentligen först på 1870-talet slog igenom som poet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free