Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolor och universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet ett par och trettio. Undervisningen i alla tre, trivialskola, katedralskola
och gymnasium, var avsedd för blivande präster. I trivialskolan, som hade fyra
klasser, läste man i första och andra klassen blott latin och kristendom, i den
tredje och fjärde därjämte dogmatik och grekiska (Nya testamentet), vidare
Hübners »korta inledning till historien» samt »det angelägnaste av Logices Christiani
Weisii». Redan i trivialskolans högsta klass måste lärjungarna även sins emellan
blott tala latin. På gymnasium gingo studierna i samma riktning: latin, grekiska,
hebreiska, dogmatik, filosofi samt något historia, geografi och matematik.
Gymnasiets karaktär av prästseminarium framgick också därav, att 1724 års
skolordning föreskrev, att gymnasisterna skulle övas i exercitia concionatoria (predikningar),
varvid den ene lektorn i teologi »överser deras exercitier, som predika skola».
På grund av dessa förberedelser kunde mången, utan att besöka universitetet,
direkt från gymnasium avlägga prästexamen, som förrättades av biskopen och
domkapitlet. Lärarne vid stiftets gymnasium och skolor tillsattes av biskop och
domkapitel, och liksom vid de prästerliga beställningarna gällde även för
skolstaten den s. k. indigenatsrätten; endast stiftets barn kunde befordras till
lärarplatser. De flesta av lärarne voro redan prästvigde eller blevo det i varje fall
senare. Lärarplatserna voro nämligen endast genomgångsstadier till pastoraten,
lönerna voro ytterst otillräckliga, och i skolordningen ålades biskopen och
konsistorierna att tillse, att lärarne »åtminstone inom sju eller åtta år bliva utur oket
släppte och försedde med sådana lägenheter inom stiftet, som kunna svara emot
vars och ens förtjänst». För att ytterligare locka in dem på lärarbanan tillerkändes
de dubbla prästerliga tjänstår. Denna exklusivt teologiska karaktär hos läroverken
hade emellertid till följd, att de i regeln icke anlitades av dem, som hade råd
att hålla sina barn med informator.
Emellertid fanns det även en klass av skolor, som icke voro avsedda för
blivande präster. I 1649 års skolordning förekommer nämligen en s. k. skrivarskola.
De piltar, som genomgått trivialskolans lägsta klass eller »Barnskolan», men icke
kunde eller ville vidare fortgå i studier, kunde enligt denna skolordning uppflyttas
i skrivarskolan. I denna fingo de lära sig skriva, räkna och författa brev på
svenska. Ehuru den således var ett embryo till en praktisk skola, dröjde det
mycket länge, innan detta frö ville gro. Någon skrivarskola omtalas alls icke i
1693 års skolordning, ehuru dylika fortfarande tyckas hava funnits; däremot
omnämnes den i 1724 års, där den kallas »apologistens eller räknemästarens klass».
Uti denna »undervisas de, som icke ärna framgent hålla vid studierna, men
likväl åstunda lära de dem nödiga stycken», nämligen att skriva en vacker och läslig
stil, att räkna samt »att kopiera och sammansätta svenska brev samt inrätta små
räkningar per debet och credit, item lära att skriva kvittenser, obligationer med
mera sådant»; vidare skulle de läsa katekes och geografi, »att de måge lära känna
jordens delar med de förnämsta riken och landskap däruti». Denna apologistklass
var således, såsom Wallquist anmärker i sin kommentar, »var orts seminarium
för handlande, smärre tjänstemän, länsmän m. fl.».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
