Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolor och universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hartmansdorff, riktade en skarp kritik mot den av romantikerna hyllade humanismen. Men
ehuru århundradets liberala åskådningssätt här mycket skarpt kommer fram, hade
varken majoriteten eller minoriteten något intresse för folkskolan; den förklarades
vara tillfredsställande sådan den var. Däremot uttalades en bestämd
förkastelsedom över apologistskolorna; de voro varken folkskolor eller vetenskapliga skolor.
Den bildning, de avsett, men ej kunnat giva, borde därför givas av
elementarläroverken, som i det
syftet borde
delas på två
linjer, en klassisk
och en modern.
Man bör
nämligen — heter det
— skilja på
nödvändiga
kunskaper och
tillfälliga. Till de förra
höra icke
främmande språk,
vare sig döda eller
levande. Språket
är blott ett
medel att uttrycka
en sak »och giver
följaktligen i och
för sig själv intet
annat vetande än om de olika sätt, varpå samma saker varit av människor
uttryckta eller kunnat uttryckas». Funnes de förnämsta vetenskapliga och estetiska
verk på vårt språk, behövde man blott kunna svenska, och »då böcker kunna i
det närmaste översättas från ett odlat språk på varje annat, så är det möjligt att
vara en stor vetenskapsman utan att känna andra språk än modersmålet».
Kommittéen kunde därför ej anse latinet »vara oskiljaktigt från vetenskaplig bildning,
vilken i sådant fall skolat vara för mänskligheten omöjlig, därest latinet icke
funnits». Alldeles avskaffa latinet ville kommittéen väl icke, av hänsyn dels till dess
vikt för kännedomen om dotterspråken franska och engelska, dels — och väl
huvudsakligen — till »den ännu allmänt rådande meningen», men den höll på,
att staten var skyldig att lämna vetenskaplig undervisning utan samband med
några latinstudier. Nödvändiga sakkunskaper voro enligt kommittéens mening:
kristendom, geografi, historia, statskunskap, matematik, fysik, kemi och
naturalhistoria. Dessa ämnen borde därför studeras lika på bägge linjerna, liksom även
filosofi (vars ställning till grupperna nödvändiga och tillfälliga läroämnen dock ej
angives). Likaså skulle de tre moderna språken läsas på bägge linjerna, latin,
grekiska och hebreiska blott på den klassiska linjen. På denna kunde dock
dispens givas från grekiska eller hebreiska eller bägge dessa språk. På den
moderna linjen kunde dispens givas från blott ett språk. Vikten av en dylik
modern linje framgick enligt kommittéens mening därav, att blott en tredjedel
av latinskolans alumner fortsatte vid universitetet; två tredjedelar hade således i
onödan kastat bort sin tid på de döda språken blott för att få läsa skolans andra
för livet gagneliga ämnen.
 |
| Skolhuset i Skara före 1833 (rivet 1853). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
