Illustrerad svensk litteraturhistoria / 6. Efterromantiken / 19 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolor och universitet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lättare verkställd anstalt att upphäva de förra än att vilja mota deras följder
medelst en kostsam inrättning av de senare».

Linköpings gymnasium. Läroverksbyggnaden å Borggården 1804—1864. Enligt blyertsteckning ur minnet av Ph. Löfgren 1913. Linköpings gymnasiums historia. 1927.

Därefter vänder sig Järta mot den föreslagna reformen av lärdomsskolan. Det
har påståtts — skriver han — »att våra offentliga läroverks bestämmelse är allt
för inskränkt och ensidig, att de uteslutande bilda präster och ämbetsmän till ett
ifrån allmänheten av medborgare söndrat stånd. Man fordrar däremot, att de
skola utbreda allehanda s. k.
medborgerliga kunskaper, varmed man
synes egentligen mena sådana, som
kunna vara omedelbart nyttiga för
de medborgare, vilka ägna sig åt
vissa enskilda vinstgivande yrken».
Men »man må ej kalla allmän en
undervisning, vilken i verkligheten
bleve otillgänglig och onyttig för
allmänheten av svenska folket,
synnerligast för dess bondestånd». Ty
vilka äro dessa allmänt gagneliga
kunskaper, som skola meddelas en
svensk yngling? Kristendom,
modersmålets grammatik, geografi med
naturkännedom, svensk och allmän
historia, statistik, geometri, fysik samt
franska och tyska. Jag frågar, om man för att vara en duglig svensk medborgare
behöver alla dessa kunskaper? »För den svenske bonden, för den svenske
bergsarbetaren, det vill säga för mängden av svenska medborgare kan jag icke anse
kännedomen av franska och tyska språken, av allmän historia, av statistik m. m. vara
ovillkorligen nödig». Dylika kunskaper synas mig snarare »vara bestämda endast
efter sådana förmögnare ynglingars behov, för vilka en grundligare bildning anses
umbärlig, men som med en ytlig må kunna i samkväm tala över många ämnen och
i sina näringsföretag begagna de tekniska resultaten av vissa praktiska vetenskaper».
Snarare äro våra nuvarande skolor allmänna, de förena vad börden åtskilt, uppkalla
torparens son till tävlan med grevens och de omfatta »hela fortväxten av en högre
bildning ifrån dess grund i folkets gemensamma förståndsodling». Den
undervisning, som staten anordnar, bör till syfte hava att utveckla själsförmögenheterna från
deras grund, icke att fylla späda huvuden med en mängd av olikartade saker. Av
ålder har man ansett, att denna utdaning bäst nås genom språkstudier. De nya
teorierna lägga väl också vikt på språkkunskapen, men endast eller förnämligast
för deras materiella gagnelighet. Den synpunkten är icke min, och jag vågar
tro, att latin och grekiska såsom bildningsmedel äga företräde framför de nyare
europeiska språken. Den, som behärskar de gamla språken, lär sig mycket lätt
de nyare. Och de medföra även viktigare fördelar. De skapa män. Vår
storhetstids krigare voro uppfostrade med läsning av de klassiska auktorerna, och
denna kunskap gjorde dem dugliga för deras värv. Och se på det moderna
England, där »varje gentlemans son bildas genom stränga fleråriga studier av de
gamla språken och av den klassiska litteraturen». Få land ha fostrat så utmärkta
statsmän. Kommittéen har skilt på sakkunskaper och tillfälliga kunskaper och
ansett de förra nödvändiga för alla människor, emedan »människan å den ena
sidan och den henne omgivande världen å den andra städse förbliva väsentligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>