Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolor och universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
desamma». Jag tillåter mig att betvivla detta, betvivla, att engelsmannen och
eskimåen hava behov av samma kunskaper, och jag tror, att sakkunskaperna äro
fullt ut så föränderliga som de andra. Jag tror ej heller på mångkunnighetens
nytta. »Jag skattar högt fysik och kemi såsom vetenskaper för män, mogna att
forska och tänka, men jag önskar icke att få höra fysici och kemister vid tolv
eller 14 års ålder förklara, vad ljuset är eller huru det verkar. Att pröva läror
av en Newton eller en Berzelius tillhör icke denna ålder, och obeprövad
sakkunskap kallar jag fördom, den må vara sann eller falsk». Järta kommer därför till
det resultatet, att bildningsmedlen i lärdomsskolan böra vara latin, grekiska och
matematik såsom mest ägnade att utveckla ynglingens själsförmögenheter samt
göra honom danad att sedan tillägna sig de speciella kunskaper, som krävas av
de olika levnadsbanorna.
Två skarpt skilda åsikter stodo således mot varandra. Den liberala, förfäktad
av naturvetenskapsmännen Agardh och Berzelius och av de för den
»medborgerliga bildningen» ivrande Hartmansdorff och Lefrén, samt å den andra sidan den
konservativa, som hade sin tyngdpunkt i det Järta-Geijerska kotteriet i Uppsala.
Tegnér anslöt sig inom kommittéen till Agardh, men liksom han i allmänhet på
1830-talet övergick från liberala till allt mera konservativa åsikter, gjorde han det
ock i undervisningsfrågan och blev en av den pedagogiska liberalismens häftigaste
vedersakare. Geijer gick den motsatta vägen och tog i Litteraturbladet till orda
för det liberala programmet. Under hela århundradet brötos dessa åsikter mot
varandra, och ännu torde principfrågan ej vara avgjord, ehuru den faktiska
utvecklingen allt starkare gått i den riktning, som Agardh förordat. Filosofi läses
ej mera, grekiska knappast heller, latin även på latinlinjen betydligt mindre än
förr, moderna språk däremot betydligt mera. Latinherraväldet — liksom
latinkunskapen — är en övervunnen ståndpunkt. Det torde dock kunna betvivlas, att
resultatet blivit det avsedda. Efter vad det förefaller talade Geijers och Tegnérs
generation bättre franska och tyska än den nuvarande studentgenerationen, trots
det att den tidens ungdom fick lära sig moderna språk nästan på egen hand.
Den, som studerat denna tids historia, har svårt att jäva Järtas ord: »Vid det
universitet, vars förhållanden jag något närmare känner, finnas till ett icke ringa
antal ynglingar och unga män, som endast på detta sätt lärt sig tyska, franska,
engelska och även italienska språken samt med deras litteratur gjort och göra sig
förtroliga.» Men de hade en god underbyggnad i de döda språken. En
redogörelse för alla de många reformerna tillhör emellertid pedagogikens historia och
faller utanför kulturhistoriens ram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
