Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hwasser och Berzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjukhusen i Stockholm, och praktisk erfarenhet. En dylik förvärvas —
egendomligt nog — enligt Hwasser bättre vid smärre sjukhus än vid större, ty det kommer
icke an på, huru mycket man ser, utan huru djupt. De medicinska studierna böra
därför både börja och sluta vid universitetet och blott den mellanliggande tekniska
kursen förläggas till huvudstaden.
Frågan om fakultetens flyttning förföll, Hwasser blev 1830 professor i Uppsala,
och Berzelius svarade icke — för filosofiska diskurser hade han ej sinne. För
Hwasser däremot var denna strid ett heligt krig. Det försök — skrev han till
vännen Ilmoni — »som anföraren för en av materialismens livligaste och käckast
drivna forskningsarter hade i Sverige gjort, att genom inkräktningen av den
medicinska bildningens hela område utvidga materialismens rike, måste således
för mitt sätt att uppfatta både tidens karaktär och kulturens fordringar vara en
sak av stor, genomgripande och allmän vikt. Det gällde då för medicinen att
försvara ej allenast sig själv, utan även den högre världsåsikt, vars förnämsta
utvecklingsorgan hon är bestämd att vara.» Hans agg mot Berzelius upphörde
icke ens, då denne låg på sin dödsbädd. Berzelius betraktades väl såsom en
kemiens furste, men såsom en vetenskapsman av första ordningen kunde Hwasser
dock ej anse honom, ty en dylik »har insikt uti den inre betydelsen av den lära
eller forskningsart, han förfäktar, och i dess förhållande till kulturen i allmänhet».
I samma brev till Ilmoni skrev Hwasser: »Min stridshandske betraktade
Berzelius å ena sidan såsom ett fantasteri och föraktade den, och å den andra såsom
en impertinens, som väckte hans harm». Troligen är detta riktigt, men utan att
direkt vända sig mot Hwasser tog Berzelius 1837 upp frågan i anledning av ett
förslag till ett nytt reglemente för Institutet, varigenom detta skulle hava erhållit
en med de medicinska fakulteterna mera likställd karaktär. I ett yttrande till
Sundhetskollegiets protokoll tog han upp de gamla argumenten från den stora
kommittéen, påvisade Stockholms företräden och universitetens dåliga utveckling,
men kom även — utan att nämna Hwassers namn — in på de skäl, som anförts
mot hans förslag. Det strider mot universitetsidéen. Men denna universitetsidé,
som visserligen är vacker, tillhör universitetens bildningsprocess och är numera
outförbar. Den nya tiden kräver tillämpningsskolor. »Genom inrättande av en
medicinsk skola i Stockholm skulle endast routiniers bliva bildade. Detta inkast
innebär på en gång en orättvisa och en oriktighet. Sant är det, att den läkare,
som bildas vid en medicinsk skola, ställd i samband med kliniska anstalter, blir
routinier, vilket han också bör vara, innan han på egen hand utövar läkarkonst,
och vartill han aldrig kan bildas, där denna kliniska handledning saknas, men det
är orätt, att grundlighet i kunskap icke låter förena sig med vad man med ett
slags förakt kallat routine, vars rätta uttryck på svenska heter: erfarenhet och
skicklighet i utövning. Tvärtom: de måste sammanparas, och utan att äga dem
båda är ingen läkare duglig.» Hwasser blev naturligtvis ej svaret skyldig och
utgav en ny broschyr. Var och en — säger han där — som något känner
medicinens historia, kan »ej utan vämjelse och harm höra det oupphörliga larmet
om nödvändigheten, att den skall vända ryggen åt vetenskapen och den art av
studier, varav dennas kultur befordras, och uppföra sin lärobyggnad ensamt på de
empiriska iakttagelsernas osammanhängande och lösa grund».[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
