Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den religiösa evolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är denna, som Rydberg söker läsa ut ur de förkristna och
gammalkristna källskrifterna. Uppgiften hör onekligen till de svåraste
inom religionshistorien, ty för oss, moderna västerlänningar, är det
nästan omöjligt att tränga in i en orientalisk idévärld, som ligger
tvåtusen år före vår tid. Dessutom bör man erinra sig, att
folkföreställningar av denna art sällan hava en fullt fixerbar form samt att äldre
och yngre skikt ofta, även hos samma individ, ligga lagrade bredvid
varandra. Vad särskilt Messiasföreställningen beträffar, är det alldeles
obestridligt, att den gamla tron på en politisk Messias levde kvar ännu
på Jesus’ tid; processen mot honom stödde sig ju därpå, och såsom
en hånande överskrift på korset sattes: »Denne är Jesus, judarnas
konung». Men lika säkert är, att Jesus själv avvisade denna vulgära
uppfattning. Rydbergs behandling av denna svårlösta fråga var onekligen
för sin tid ett mästerverk, och man torde icke kunna jäva ett omdöme
av en betydande teolog i våra dagar, N. J. Göransson: att »av svenska
teologiska skriftställare av nyare skola, som utfört ett arbete på den
moderna teologiens område, måste första platsen tillerkännas Viktor
Rydberg». Resultatet av hans undersökning var, att enligt bibeln
var Messias icke Gud, men däremot idealmänniskan, syndfri,
preexisterande och förutbestämd till grundläggare av det messianska riket.
Redan den samtida, mot Rydberg välvilliga kritiken anmärkte dock
mot honom, att han, liksom ortodoxien, betraktat Nya testamentet
såsom en fullt enhetlig skrift, under det att dock de tre första
evangelierna, Paulusbreven och Johannesevangeliet förete betydande
skiftningar i uppfattningen. Det sista ordet i denna fråga har han således
väl icke sagt, men han kan på sätt och vis sägas hava sagt det
första, som uttalats inom svensk vetenskaplig teologi, och detta är
hans ovanskliga förtjänst. Den åsikt, till vilken han kom, var icke
hans egen livsåskådning. Han hade verkställt en opartisk
bibeltolkning, och resultatet hade blivit, att den ortodoxa dogmatiken och
bibeln icke stämde överens. Mången — yttrade han i slutsatsen —
»anser det vara bekvämast, att den (dogmbyggnaden) får kvarstå i
oförändrat skick, tills eftervärlden en gång kan betrakta den som ett
fossilt skelett, ur vilket liv och anda vikit. Kanhända blir detta ock
sakens verkliga gång, ty en genomgripande, av församlingen med full
medvetenhet företagen kyrkoreformation är visserligen en svår uppgift
att lösa. Men i varje händelse anse vi det vara av vikt — och det
är för den skull vi i denna fråga fattat pennan — att inskärpa, att
det gives en stridighet mellan kyrkoläran och de kristna urkunderna,
att förkastelsedomen över den förra ej rättvisligen kan drabba de
senare, och att dessa ännu och för alltid äro lämpliga att utgöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
