Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att befalla, förstod även de stora frågorna vida bättre än statsråden, och han
handlade därför på egen hand, avgjorde ofta ärendena i sin »sängkammare» och
lät ett statsråd sedan kontrasignera beslutet. Regeringen var således faktiskt
konungen personligen, icke, såsom grundlagen föreskrev, konungen i statsrådet.
På grund härav uppstod en statsrättslig teori, som ursprungligen framlagts 1820 av
den t. f. hovkansleren: ett klander av en regeringsåtgärd var ett klander av
konungens egen person, således ett majestätsbrott. Det var denna teori, som
tillämpades mot Lindeberg och sedan ledde till Crusenstolpes fällande. Så vida
denna teori varit riktig, hade därmed all diskussion om allmänna angelägenheter
varit omöjlig. Mot densamma förde Hierta därför en ständig kamp, och efter
1840 års riksdag kan även teorien sägas vara gravlagd.
1830-talet var Aftonbladets stora kampperiod. Sedan inträdde lugnare
förhållanden. Den gamla ministären avgick 1840 och efterträddes av en mera färglös.
1844 kom tronskiftet, som man ansåg bebåda de liberala idéernas seger. Under
den första tiden ställde sig Hierta välvilligt avvaktande till den nya regimen, och
även hans följande opposition blev moderat. Han var icke någon ytterligheternas
man, alls icke den rabulist, såsom vilken han av motståndarna utropats, och han
började tröttna på tidningskampen. I en viktig fråga — om skandinavismen —
ansåg han sig böra förfäkta en annan mening än det nya släktet. Mot slutet av
årtiondet började också några skandalblad att utkomma — Folkets röst m. fl. —
som öppnade en förföljelsekampanj mot Hierta, och slutligen kom den Almquistska
kraschen, som till en stor del gick ut över Hierta. Det var därför ej att undra
på, att han ledsnade på sin verksamhet som tidningsman. I slutet av 1851 sålde
han därför Aftonbladet och ägnade hädanefter sina krafter åt den omfattande
affärsverksamhet, han förut blott kunnat driva vid sidan av redaktörsgöromålen.
Politiskt intresserad förblev han alltjämt och deltog livligt i
riksdagsförhandlingarna både före och efter representationsreformen. Han avled 1872.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
