Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framstående skådespelare, och särskilt var Stjernström därjämte en praktisk
begåvning. Teatern gick nu bra, och för uppkomsten av en inhemsk dramatik fick
Mindre teatern, såsom vi skola se, en verklig betydelse. 1863 sålde emellertid
Stjernström sin teater för 270,000 rdr till den Kungl., med vilken den åter
sammanslogs; namnet blev nu Kungl. Dramatiska teatern, och man hade åter fått två
kungliga scener, en lyrisk och en dramatisk.
Lindebergs seger hade också en annan följd, i det att andra nya privatteatrar
växte upp i huvudstaden. En ganska oansenlig sommarteater av trä blev 1851
invigd i Humlegården[1] och försvann först vid Humlegårdens omdaning till park.
Året därpå, 1852, uppstod en teater på Södermalm, till en början i växlande
byggnader; den nuvarande Södra teatern, där särskilt operetten odlades, invigdes 1859.
En tredje teater tillkom 1852 i »Davidssons norra paviljong» vid Drottninggatan
på det nuvarande Norra Latinläroverkets tomt; där gavs baletter,
barnföreställningar o. d. En fjärde var den 1856 invigda teatern vid Ladugårdslands torg,
och ännu några mindre teatrar förde under denna tid en efemär tillvaro.
Teaterpersonalen.
Teaterverksamheten, som under 1800-talets första decennier var mycket svag,
blev således omkring århundradets mitt ganska livlig, och även en mängd
framstående sceniska artister växte upp. Då man efter 1809 åter började, hade man
egentligen blott att tillgå de kvarlevande från Gustav III:s tid, av vilka komikern
Lars Hjortsberg var den mest betydande; operans främsta kraft var schweizaren
Edouard Du Puy, som redan 1793 kommit till Stockholm, där han då anställdes
först såsom konsertmästare, sedan även såsom sångare vid operan. 1799 hade
hade han väl utvisats av Gustav IV Adolf, men efter revolutionen kom han
tillbaka och blev åter publikens gunstling, särskilt beundrad för sitt återgivande av
Don Juans roll i Mozarts opera; han dog 1822. Hans roller övertogos då av
Peter Michael Sällström, som avled 1839. Kort därefter debuterade en annan
tenor, Olof Strandberg, broder till Talis Qualis, och innehade den främsta platsen,
till dess att han fick giva vika för Oscar Arnoldson, som 1858 debuterade på
Operan. Operans manliga hjältar fördunklades dock alldeles av dess hjältinna,
Jenny Lind, vilken, som bekant, förvärvade sig ett världsrykte. Såsom
sångerska uppträdde hon 1837 på Operan, då endast sjutton år gammal, men
tillhörde endast en kort tid den svenska scenen. Hennes efterträderska blev fru
Louise Michaeli, som också ägde en underbart vacker sopran. Även den
dramatiska scenen hade under denna tid många lysande namn. De första mera
betydande av det yngre släktet voro Olof Ulrik Torsslow (1801—81) och Nils Wilhelm
Almlöf (1799—1875). Den förre, vilken redan 1820 debuterade som Hamlet, hade
sin styrka i de mera lidelsefulla hjälterollerna, slog oerhört an på publiken, men
lär, efter vad äldre vänner för mig uppgivit, hava varit väl chargerad i sitt spel.
Sedan han lämnat Kungl. teatern (1833), övertogos där de patetiska rollerna av
Georg Dahlqvist. Almlöf, vilken debuterade 1821 såsom Leicester i Maria Stuart,
var, åtminstone mot slutet av sin bana, mera måttfull än både Torsslow och
Dahlqvist och lyckades särskilt i de roller, som krävde nobless och värdighet; såsom
konstnär nådde han dock ej upp till samma höga nivå som sonen, Knut Almlöf,
vilken debuterade 1851 och väl torde vara vår teaters främste komiske
skådespelare efter Hjortsberg. En medtävlare hade han dock i Fredrik Deland
(1812—1894), vilken särskilt excellerade i Blanches lustspel. Av de kvinnliga artisterna
intogs den främsta platsen av Emilie Högqvist (1812—1846), vars personlighet i
[1] Den stod i Humlegårdens västra del och bör ej förblandas med »Rotundan», där
Stenborg spelat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0126.html
