Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författaren. Versen är, såsom alltid hos Nicander, ståtlig, lättflytande
och klangfull, och ämnesvalet var onekligen gott. Så vitt jag kan
se, var det Oehlenschläger, som inspirerat honom, och liksom denne
i Hakon Jarl och Palnatoke har Nicander i sitt drama velat skildra
brytningen mellan hedendom och kristendom;
liksom Hakon Jarl offrar sin son åt gudarna,
vill Alrik offra sina brorssöner, styckets bov,
Peregrinus, erinrar om biskop Popo i Palnatoke,
och över stycket vilar onekligen liksom hos
Oehlenschläger en götiskt färgad romantik. Men
Nicander var icke såsom Oehlenschläger
dramatiker, och han saknade alldeles förmågan att
bygga upp ett stycke. Handlingen är
inkrånglad och osannolik, karaktärerna
osammanhängande, konstruerade och onaturliga. Med dessa
fel är stycket likväl det första, av en svensk
författare skrivna romantiska drama, som
kommit ut i tryck, och detta tillförsäkrar det dock
en plats i vår litteraturhistoria.
Icke mycket högre står hans närmaste
efterföljare, Beskow, som började med att imitera
den andre av tidens båda främste dramatiker,
Schiller. Sasom poet nadde Beskow knappt
upp till Nicander, i varje fall var han ej lika stor språkkonstnär, men
han hade ett vida bättre huvud, och om än ej något snille, var han
en betydande talang, som förstod att göra sin begåvning gällande.
 |
| B. von Beskow Gravyr av Fredrik Boije. Wadströmska samlingen. Finlands nationalmuseum. Helsingfors. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
