Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Finns det en gräns för affärens storlek?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 I d a g o c h i tn o r g o ii
på något sätt förblandar man välstånd — och var och en
medger, att välstånd är något gott — med höga priser och höga
löner, och eftersom både priser och löner synbarligen (ehuru
icke i verkligheten) kunna höjas genom lagar, så tycks det,
som om lag kunde ersätta arbete.
Var och en borde veta vid vår tidpunkt att verkligt välstånd
kännetecknas av prisernas nedbringande och att detta är det
enda sättet att göra välståndet till ett normalt tillstånd och
förebygga, att det endast blir spasmodiskt.
Låt oss ta några grundprinciper i betraktande. För det
första, hur kunna vi över huvud räkna på att ha något välstånd
alls? Eftersom välstånd innebär ett lugnt och oavbrutet
fyllande av behoven och vårt folks behov äro normala och
olikartade, och eftersom medlen att fylla dessa behov äro rikliga,
med ett överskott för dem, vilkas resurser icke blivit lika
utvecklade, så skulle det vara mer logiskt att fråga: Varför
skulle vi någonsin vara i saknad av välstånd? Till och med i
»dåliga tider» äga vi varje grundbeståndsdel till välstånd. Det
är därför oförklarligt, att vi någonsin skulle behöva uthärda
»dåliga tider», så framt vi ej själva framkalla dem genom att
sköta våra affärer dåligt. Den ekonomiska grunden för
välstånd finnes alltid.
Men människor måste ledas till välstånd. Hopen är
maktlös utom till att förstöra. Alla människor äro icke frivilligt
tänkande; de måste läras. Alla människor förstå icke, att
räddningen från slaveriet i arbetet ligger i att arbeta intelligent:
de måste läras. Alla människor se icke visheten i att rätta
medlen efter tillgångarna, i att spara material (vilket borde
vara helgat, såsom resultatet av andras möda) och i att spara
den dyrbaraste av alla varor — tid; de måste läras.
Industrin måste ha fältherreledning — och det av hög rang.
Det stora företaget är den oundvikliga följden av verkligt
ledarskap.
Huru stora kunna korporationer bli? Finns det en gräns för
deras storlek, och i så fall, var ligger denna gräns? Böra de
regleras för att tjäna allmänhetens intressen? Vilka äro
farorna av monopol? Böra monopol undertryckas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
