Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Lärdomar av det som går till spillo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 I dag och i mor.g ön
Det är nödvändigt och kommer även framdeles att bli
nödvändigt att sätta människor i fängelse, intill dess att alla få
klart för sig att ohederlighet aldrig kan inbringa så mycket
som hederlighet, men det är dock ingen anledning att göra
fängelset till en grav för de levande. Under en verkligt god
styrelse, fri från politiskt inflytande, borde varje fängelse i
landet förvandlas till en industriell anstalt som betalade högre
löner till fångarna än vad de kunde förtjäna i frihet, gav dem
god kost och skälig arbetstid, och dock skulle en sådan anstalt
vara i stånd att lämna staten en utmärkt vinst. Vi ha
visserligen redan fängelsearbete, men i regel illa lett, förnedrande
arbete.
En brottsling hör till dem, som icke producera, men då han
infångats och dömts, är det i synnerlig grad slösaktigt att
kvarhålla honom i denna kategori av onyttiga människor. Han
kan säkerligen göras till en nyttig människa och möjligen till
en verklig man. Men just därför att vi värdera mänsklig
arbetstid så ringa och materiella ting så högt, talas det icke
mycket om slöseri med mänsklig kraft i fängelserna, ej heller om
det fruktansvärda slöseri som man gör sig skyldig till genom
att beröva de dömdas familjer understöd från dem, som borde
vara deras försörjare och i stället kasta de övergivna på
fattigvården.
Att bevara våra naturtillgångar genom att förhindra deras
utnyttjande är ingen tjänst åt samhället. Det är en tillämpning
av den gamla teorien om att materian är mer värd" än
människan. Våra naturliga resurser räcka utmärkt väl till för alla
våra nuvarande behov. Vi behöva inte bekymra oss om dem
såsom »resurser». Vad vi däremot borde bekymra oss över är
slöseriet med mänskligt arbete.
Tänk på en kol flöts i en gruva. Så länge den ligger orörd
i gruvan är den av ingen betydelse, men då ett stycke av detta
kol har brutits och sänts till Detroit, blir det en sak av
betydelse, enär det då representerar en viss mängd arbete vid
brytningen och transporten. Om vi ödsla bort detta stycke kol
— eller, vilket kommer på ett ut, inte utnyttja det fullt — så
ödsla vi bort arbetares tid och energi. Man kan inte betala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
