Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Lärdomar av det som går till spillo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 1 d a g o c h i m o r g o n
banden på toppen av ekvatorerna, vilka föra den till stora
behållare. Eftersom denna slagg håller omkring i procent järn,
passerar den på transportbanden kraftiga magneter som draga
upp järnpartiklarna; en betydlig kvantitet utvinnes på detta
sätt varje dag. Järnet går tillbaka till hyttorna.
Från behållaren går slaggen till kvarnen, varest den blandas
med målen kalk och 30 % vatten samt males till pulver. Innan
blandningen lämnar kvarnen är den så fin att 90 % kan
passera ett 200-maskigt såll. Blandningen, som har konsistens
av grädde, kallas »slurry» och pressas med lufttryck till
magasinen. Analyser av blandningen tagas varje timme och
sammansättningen ändras efter dessa.
»Slurryn» går nu till rotationsugnarna, i vilka den under
stark hetta övergår till klinkerform och därefter mals
produkten, efter tillsättning av något gips, till pulver, färdigt till
användning. Gips tillsättes för att reglera cementens stelning.
Fabriken producerar omkring 2,000 fat cement om dagen.
Vi låta vårt folk köpa en del för eget bruk just så billigt att
de kunna få cement under marknadspriset.
Meningen med allt detta är, för att upprepa det, att spara
mänsklig arbetskraft, så att den kan göras mer effektiv och
värdefull. Det var för att spara den mänskliga arbetskraft,
som använts vid tillverkningen, som vi köpte två hundra fartyg
av regeringen. De hade byggts av »the Emergency Fleet
Corporation» för att användas under kriget, och det var ingen
kommersiell efterfrågan på dem. Nu taga vi sönder dem vid
vår fabrik i Kearney, New Jersey. Vi ha användning för en
del av maskinerna i våra mindre fabriker, ty många av
maskinerna äro av första klass. Vi vänta icke, att vi skola
förtjäna pengar på att tillvarataga dessa fartyg — vi grepo oss
ej an detta i avsikt att tjäna pengar. Vi tyckte helt enkelt icke
om att se en sådan mängd utmärkt material — så mycken
arbetskraft — gå till spillo, då vi kunde dra nytta därav. Vi
gjorde köpet med tanke på löneprincipen, och ej ur
förtjänstsynpunkt.
Industrin är skyldig samhället att bevara material på alla
tänkbara sätt. Icke endast, då det gäller kostnaden för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
