Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Något om jämvikten i tillvaron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM JÄMVIKTEN
I TILLVARON
I första kapitlet framställdes frågan: Gå vi för hastigt
framåt ?
Man skulle kunna få den uppfattningen, att den enda plats,
till vilken man bör gå raskt, är avgrunden. Och eftersom man
påstår att vi rusa framåt, måste vi tydligtvis vara på väg till
avgrundsfursten. Äro vi verkligen det? Nyttjas då inte större
delen av den omdebatterade farten till att få dagens arbete
klappat och klart?
Vad som verkligen bekymrar de flesta människor är frågan
huru de skola använda sin fritid. Förr oroades endast vad
man kallade »den sysslolösa klassen» av dylika bekymmer. Forna
dagars arbetare hade fullt upp av fritid, det är visst och sant,
ty han hade sysselsättning endast en kortare tid av året. Men
denna fritid skulle man knappast kunna kalla goddagar; han
använde den till påkostande ansträngningar att hålla kropp och
själ tillsammans. Numera finna vi inom våra egna industrier,
att åtta timmar per dag under fem dagar per vecka ger i utbyte
all den produktion, som kan anses som erforderlig prestation
per individ räknat. Våra arbetare ha fritid. Låt oss styrka
detta genom en jämförelse med förhållandena i »den gamla goda
tiden», innan organisation och maskinkraft tagits i anspråk inom
industrien. Läs följande vittnesmål av en viss Samuel Coulson,
avgivet inför en parlamentskommitté i England år 1832.
Coul-sons barn arbetade i fabrikerna.
Fråga: »Huru dags på morgnarna gingo dessa flickor till fabriken
under den bråda tiden?»
Svar: »Under den bråda tiden, det vill säga, i omkring sex veckor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
