Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Varför icke?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 I dag o c, h i morgon
praktisk förnödenhetsframställning — med strävandet att
underlätta vad man brukar benämna »gemene mans lott» — allt
sådant sköts åt sidan såsom besudlat av kommersialism. Det
ansågs nobelt nog att tala om lindrandet av fattigdomen, men
särdeles simpelt att i konkret form arbeta för saken.
Först i våra dagar börja vi inse, att varje strävan som icke
till sitt slutmål har allas väl i sikte, ej är mödan värd. Se
blott på vetenskapen, filosofien och religionen. Det vore synd
att säga, att den ena har mera med verkligheten att göra än
den andra. De röra sig alla med realiteter. Fakta befinna sig
inte alla på samma plan. Vetenskapen är icke uteslutande
materiell. Religionen är icke uteslutande andlig. Materia och
ande äro termer som vi använda oss av för att draga gränslinjer,
som kanske icke existera. Likväl har vetenskapen och filosofien
helt och hållet, och religionen till en del, hållit sig på avstånd
från en materialism, som har att göra med någonting så
vardagligt som smör och bröd.
Industrialismens genombrott medförde, ehuru det snabbt
ökade sin tids välstånd, ett nytt problem, nämligen frågan om
fördelningen av de välsignelser den medförde, ty medan den
gjorde de rika rikare, gjorde den till en början de fattiga ännu
fattigare. Produktionen medelst kraft och maskiner blev
avsevärt större än produktionen för hand, men industriidkarna
förmådde ej inse, att kraften och maskinen voro bestämda att skapa
en ny värld. Deras tänkande följde hantverkets gamla spår,
och många bland dem hylla ännu i dag samma föråldrade åsikter.
Till och med reformivrarna utgingo från hantverkets
synpunkter. Vi upplevde vältalighetens gyllene tidsålder, då man med
ord sökte lindra exploaterandets grymhet. Det mesta av våra
insikter i ekonomiska och sociala frågor daterar sig från denna
period. Den tiden pratades mycket om »goda arbetsgivare» och
»dåliga arbetsgivare», och på arbetsgivarens sinnelag berodde
också ofta arbetarens väl och ve. Ingen tänkte sig arbetsgivaren
som någonting annat än en person som »gav» arbete åt
arbetarna. Inte på länge föll det någon in, att arbetaren var lika
nödvändig för arbetsgivaren, som arbetsgivaren för arbetaren
— att sambandet icke var en känslosak. En fabrikant, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
