Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Varför icke?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varför icke? 251
vågade sig på att rätta till de värsta missförhållandena, som
utmärkte tidens produktionssätt, fick namn om sig att vara
»filantrop» — detta ord, som numera nedsjunkit till betydelsen
av en lindrigt senil och excentrisk gammal herre, som
sysselsätter sig med att dela ut oförtjänt understöd åt personer, som
sakna tillräcklig självaktning för att vägra ta emot det.
Människor talade om demokrati, och förband denna med frihet,
men närhelst de uppnådde självstyrelse — vilket antogs vara
något så när detsamma som demokrati och frihet — sökte de
omedelbart uppnå självhärskardömet, ehuru under annat namn.
Deras önskningar gingo ut på att staten skulle reglera allting,
förmenande att denna utan skada skulle kunna intaga det
individuella ledarskapets plats, och att industrin, såsom varande en
ny företeelse, behövde regleras medelst lagliga förordningar, då
i stället sanningen var, att industrin ännu ej blivit fullt
medveten om sin uppgift, och behövde rörelsefrihet för att komma
underfund med sig själv. Den mängd av lagar vi äga i dag —
ett virrvarr av lagar och förordningar — utvisa icke en ökning
av mänsklig rätt och frihet. Utan tvivel skulle den mänskliga
friheten bli betydligt utvidgad genom daning av den mänskliga
karaktären, och erkännande av behovet av ekonomisk frihet —
icke frihet från ekonomiska lagar, utan frihet inom det
ekonomiska livet. Alen vi bli dagligen påminda om att, medan vem
som helst kan formulera en lag, det erfordras en klok man för
att formulera en sådan, som grundar sig på verklig rättvisa.
Mycket ofta hindrar en författning framåtskridandet, emedan
framåtskridandet självt medför en del tillrättaläggningar, och
folk äro av naturen obenägna för rättelser, även då de innebära
framåtskridande.
Och därför — hur besynnerligt det än kan låta — synes
lagstiftningen i stånd att, i vad form den än må framträda,
direkt motarbeta det syfte, som den var avsedd att främja.
Protektionismen började som ett försök att skydda arbetet, och
att göra landet självförsörjande; den utmynnade i ett ovärdigt
skådespel av truster för upphävande av konkurrensen. Från
att vara en inhägnad, avsedd att utestänga ett ont, blev
tulltaxan en palissad, som utestängde förmånen av fri tävlan. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
