Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Varför icke?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varför icke? 255
betungande för både mästare och arbetare, till ringa glädje för
individen och intet välstånd för samhället.
Eggeisen att skapa har aldrig förr blivit så kraftigt
uppmuntrad, ej heller dess möjligheter så omfattande, som inom modern
industri. Tag som ett enda exempel uppfinningarnas värld: det
bästa en förgången tids industri lämnat oss i arv är dess
konstruktioner; men denna värld har utvidgats oändligt sedan
industrins genombrott, med dess stora möjligheter och
stimulerande inverkan på den individuella företagsamheten. Där förr
en idé frigjordes för att fullfölja sin naturliga uppgift, där
äro nu hundra. Och även om icke alla moderna idéer äro
goda, följer icke därav att alla de gamla voro det. En del av
dem voro dåliga. Och även om alla våra moderna idéer vore
dåliga, skulle det ändå vara bättre att följa våra egna, än att
slaviskt och ofruktbart följa en föregående generations.
Vad vi i dag uppnå är en större frihet, än som någonsin förr
varit möjlig — vi veta att vi kunna göra besittningen av livets
nödtorft till något mera underordnat. I våra egna fabriker
ha vi funnit, att fem dagars arbete per vecka är nog för att
vidmakthålla den produktionsvolym vi nu prestera — att vi
kunna utvinna en större produktion med fem dagars arbete om
åtta timmar per dag, än vi skulle kunna få ut med sex eller
sju arbetsdagar per vecka om tio timmars arbete per dag. Denna
extra ledighetsdag kommer att medföra betydande konsekvenser,
ty folket kommer att lära sig mera om livet, får tid att vidga
medvetandet om sina behov, och därmed också att öka sin
konsumtion.
Mänskligheten kan komma i besittning av alla de ägodelar
den är i behov av, om tjänandets anda — lönemotivet — får
härska. Men innan detta kan ske, måste vi ändra på vårt sätt
att tänka. Den döda konservatismens och den tygellösa
radikalismens dagar äro förbi. Vi behöva en ny konservatism inom
statsstyrelsen, som icke utlovar, vare sig att någon framlever
sitt liv utan arbete, eller att alla kunna bo i palats, och som icke
i en man, som gör sin sak bättre än sina kamrater, ser en fara.
Dess svurna fiender bli de grupper som uppmuntra slöseri,
oduglighet, produktionsbegränsning, lönebegränsning, möjlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
