Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR INDIANERNAS LIF.
35
Efter långa underhandlingar och säkert tack vare många
lögner lyckades min tolk förmå indianerna att gifva oss
en vägvisare, som skulle föra oss på okända stigar genom
det inre af norra Chaco.
Trakten omkring Tonés bv består af öppna slätter,
sumpmarker och parkliknande skogar af algaroboträd.
Mycket hemsökt är trakten af jaguarer, som till och med förfölja
riddjuren. Soldaterna hade fått flera af sina hästar och
mulåsnor ihjälrifna och dock var militärposteringen som
nämnt blott några månader gammal.
Få mil ofvanför Tonés by bildar Pilcomayo en fors.
Det är det underligaste, jag någonsin sett i den vägen. Icke
en klippa, icke den minsta sten hindrar vattnet, utan brusar
det fram mellan hårda lerbankar. Ej långt nedanför detta
fall upplöser sig Rio Pilcomayo i väldiga sumpmarker, de
bekanta »Esteros del Padre Patiuo», där oerhörda massor af
vass hindrar farkosterna att komma fram. Tack vare dessa
sumpmarker är denna flod, som annars kunde blifva så
viktig för samförseln, ofarbar. Oerhörda massor af fisk
finnas i Rio Pilcomayo och tusentals indianer hämta ur
floden under en stor del af året sin viktigaste föda. I
sumpmarkerna finnas egendomliga lungfiskar, »Lepidosiren».
Rio Pilcomayo är en märklig flod. När den lämnar
bergen, för den med sig stenar och grus, men till det inre af
Chaco för den bara siam. Under torrtiden för vinden detta
siam vida omkring och vidriga äro de dagar, då stoftmassorna
svepas öfver Chaco. Rio Pilcomayo har, sedan den lämnat
bergen, ända till hjärtat af Chaco icke en enda biflod. Den
har ofta ändrat sitt lopp och brutit sig nya vägar. När man
aflägsnar sig från floden, finner man vattenfyllda rester af
gamla flodbäddar, musselbankar och stora förrädiska
jordhålor. Vid öfre Rio Pilcomayo förlora nybyggarne årligen
mänga djur i dessa hålor, som kunna vara ända till tio
meter djupa och förrädiskt nog, ibland äro täckta med
ett tunnt, bräckligt tak. Dessa hålor synas mig vara bildade
så, att de väldiga massor af träbråte, som floden fört med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
