Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ERLANI) NORDENSKIÖLD
De sade också att de önskade den ljuse mannens, d. v. s.
Mobergs skalp, till sina fester. Mina vägvisare ville likväl
icke vara med om öfverfallet. Dessa hvite äro våra vänner,
sade de.
Tolken, som sakta väckte mina två andra följeslagare,
tvenne bolivianska soldater, tilltalade nu de nykomna. Dessa
iingo då b rådt att gifva sig af. Förgäfves bad han dem
stanna till morgonen. Af språket hade han dock hört, att
det var matacoindianer. Det var sålunda dessa af
civilisationen halft fördärf våde indianer, som hade velat begå ett
mord, som »vildarne» ej ville vara med om.
Kanske ha vi Onåsh, så hette den man, som talat
emot öfverfallet på oss, att tacka för att vi ej fått dela
Crevauxs, Ibaretas och Boggianis öde.
Följande dag voro vi åter i mataco-guisnays land. Vi
hade inte en matbit och regnet öste ned, så att vi voro både
frusna och hungriga. Tält hade vi ej sedan länge med
oss; det hade vi måst lämna för att skydda samlingarna.
Vi redo in i en bv och blefvo högst ovänligt mottagna.
Ingenting fingo vi byta oss till, icke det minsta, och bestämdt
vägrade de att låta oss söka skydd i hyddorna undan regnet.
Ehuru inga hvite bo, där vi nu voro, så gå alla dessa
matacoindianer och söka arbete hos de hvite och känna mycket
af civilisationens »välsignelser».
Xär vi sedan på natten sutto hungriga och frösö vid
en eld, som det hällande regnet icke tillät oss att få fart
på, då tänkte och sade vi fula. saker, om de hvites inflytande
på urskogens vildar och vi jämförde den ogästvänlighet, som
vi’ mött hos mataco, med den vänlighet vi åtnjutit långt
borta i skogarna hos indianer, som förut aldrig besökts af
hvite.
Efter tvenne dagar voro vi vid en af de bolivianska
militärposteringarne. Jag var den enda, som kom fram
beriden. De andras djur hade tröttnat eller stupat på vägen.
De indianer, särskildt ashluslay och choroti, som jag
under dessa ströftåg i Chaco lärt känna, skall jag här i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
