Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR INDIANERNAS LIF.
49
och braket fordrar, att denne skall ha en gåfva. Detta är
likväl något, som synes mig uppfunnet på senare tider af
de hvite själfva. Den hvite har behöft en bestämd person att
underhandla med i byn och har därför tagit vara på
höf-dingeinstitutionen och utvecklat den.
Höfdingevärdigheten synes i regel gå från far till son.
Ar sonen minderårig, d. v. s. enligt indianskt begrepp, ej
en äldre, gift man, när fadern dör, utöfvas den likväl
interimistiskt af en äldre släkting. Ganska ofta, särskildt efter
krig, då männen haft tillfälle att visa hvad de duga till,
uppstå nya höfdingar.
Bland ashluslay höfdingar, som jag känt, märkas
Toné, Mayentén, Mocpuké, Aslü, Mentisa och Chilån; bland
choroti Attamo af ashluslaysläkt, Kara-Ivara, Estehua och
Tula. De flesta af dessa voro gamla gubbar, som tydligen
närmast regerade öfver barn, barnbarn, syskon och
syskonsbarn.
Stor makt i byarna har tolken, när en sådan finnes.
Han talar spanska och underhandlar med de hvite. Bland
choroti finnas flera sådana spansktalande individer, bland
ashluslay ej en enda.
Ett betydande inflytande har äfven medicinmännen.
Man bjuder dem på mycket mat och behandlar dem
sålunda väl. Aldrig har jag hört, att en medicinman
samtidigt varit höfding.
Det finnes i choroti- och ashluslaybyarna ingen
klassskillnad, liksom det icke finnes rika oc-h fattiga. Ar magen
full, då är man rik, är magen tom, då är man fattig. Vi
äro alla bröder, är grundtanken i samhällsbyggnaden hos
dessa människor. De lefva i nästan fullständig
kommunism. Skänker man en choroti- eller ashluslayindian två
skjortor, skänker han säkert bort den ena och kanske
den andra också. När en indian får ett bröd, delar han
det i småbitar, så att det räcker åt alla. Jag glömmer
aldrig en liten asliluslaygosse, som jag bjöd på socker. Den
första biten åt han upp och fann det tydligen mycket godt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
