- Project Runeberg -  Indianlif i El Gran Chaco (Syd-Amerika) /
76

(1910) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

ERLANI) NORDENSKIÖLD

olika. Han håller sig dock alltid inom de gränser, som
betingas af modet, och det är rakt inte lätt att lansera ett nytt
mod bland dessa människor. Sålunda gillades aldrig en
af mig uppfunnen ansiktsmålning. En glaspärletyp, som
var dem främmande, tyckte de ej om. Lyckades man
få en af de ledande eleganterna att bära den, att göra
den modern, så skulle snart alla ha af densamma. Ett par
gånger har jag liksom Moberg likväl lyckats att på balerna
lansera nva mod. Särskildt Moberg brukade på dessa
uppträda målad, klädd och smyckad som indian, täflande om
de brunhyade flickornas gunst. Ett hufvud högre än de
andra dansade han med choroti på Rio Pilcomayos
sandstränder och med ashluslay på torgen i deras byar. Ej
så sällan såg man en smidig indianska dansa bakom den
ståtlige, blonde svensken, hållande sina händer på hans
nakna rygg.

I motsats till negrerna styra aldrig dessa indianer ut
sig i alla möjliga, eller rättare omöjliga, granna
färgsammansättningar. Därtill ha de ju godt tillfälle, när de hvite
komma till dem med granna tyger som bytesvaror. Indianer
och indianskor ha i regel smak. Tack vare för mycket
be-beröring med civilisationen försvinner äfven den. Det
finnes också inga, som styra ut sig i så skrikande färger som
civiliserade indianskor och mestizkvinnor. Choroti och
ashluslayindianerna tycka likväl om granna färger. Mest
gillas rödt. När man vid en byteshandel lägger fram
buntar af band i olika färger, gå de röda först åt. Röda
näsdukar äro omtyckta, Svart tycka de i regel också om.
Vissa saker, såsom t. ex. knappar till halsband, önskas hvita,
men detta är helt enkelt därför, att de snäckskalspärlor, de
använda, ha samma färg.

I min anteckningsbok målade jag de olika grundfärgerna
ocli flera af deras nyanser, för att se huru många färger, de
kunde skilja på.

Choroti kallade rödt, skärt och brunt och ljus violett för
»chaté», gult och gulbrunt för »måhahi», blått och grönt för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indianlif/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free