- Project Runeberg -  Indianlif i El Gran Chaco (Syd-Amerika) /
79

(1910) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR INDIANERNAS LIF

4(.)

indianvänner voro dock alltid vänliga, när så behöfdes, att äta
ut dem.

Chorotiflickorna har jag ofta sett smörja in sin kropp
med fiskfett, hvilket gifver dem en obehaglig lukt. Själfva
äro de säkert af annan åsikt. De tveka att vi hvite ha en
vidrig lukt af ko.

Männens elegans kommer indianflickorna aldrig upp till.
De kunna likväl glädja sig åt, att det väl är i främsta
rummet för dem, som »skapelsens herrar» använda flera timmar
af sin dag till toiletten.

Som nämndt, det är omkring dansen, de unga männens
och de unga kvinnornas hela intresse rör sig. När solen
gått ned, börjas det.

Männen dansa i ring eller på ett led sjungande takten
t. ex.: Tåe-a-sa-lé, Tåe-a-sa-lé.

Allt efter sångens takt dansas långsamt eller hastigt.
Musik är okändt på dessa baler. Sångerna, som sjungas,
äro oöfversättliga refränger, som ofta äro internationella,
d. v. s. brukas af flera stammar.

Bakom männen dansa flickorna.

Hos chorotiindianerna är det flickan, som tager initiativet
till kärleksäfventvren. Hon för helt enkelt bort från balen
den ungherre, som hon önskar till sin älskare för den natten.

Det var ståtligt att se dessa danser, när månen eller
ett bål af pampasgräs lyste på kropparna. Anda till
hundra män har jag sett dansa i samma ring. Ibland dansade
de belt sakta, stundom i svindlande fart, så att dammet
yrde och allt, hvad man såg, var ett virrvarr af kroppar
och svajande strutsplymer.

Af sång och skratt genljöd dansbanan.

De försigkomna flickorna dansade bakom sina älskare,
de yngsta smögo sig då och då fram för att dansa med
ett tag bakom en välbildad manskropp, för att sedan
hastigt försvinna bland buskar och snår, lystna men rädda.

Nästan alltid voro männen fler än kvinnorna och
lycklig den man, som blef bortförd och förförd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indianlif/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free