Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
EK LAN I) NORDENSKIÖLD
kommer med sin sittmatta och sin två eller tre liters
kalebasskal. Kvinnorna bära fram väldiga kalebasser med öl.
Detta slås ibland upp i ett stort lerkärl (bild 40), från
hvilket man sedan serverar. På en fest hos gubben Aslü bjöds
algaroboölet omkring i ett äkta europeiskt nattkärl, af välkänd
form. Med händerna tiska gubbarne upp smolk ur ölet och
sila det sedan mellan de lortiga fingrarna.
Gästen, isynnerhet om han har olyckan att vara
omtyckt. behandlas mycket väl. Han får en sittmatta och en
två- à treliters kalebass. När han sätter sig, vifta alla med
flata handen ät honom och han får lof att göra efter. Det
är en hälsning. Sedan gäller det att dricka, ty här gäller
det botten upp», annars är man ohöflig. När man utan
att kasta upp lyckats få i sig sin liter, då börjar viftandet
igen. De närsittande gubbarne stryka en nu en efter
annan om munnen med sina mer än smutsiga fingrar. Det
är höjden af vänlighet. Måste man efter allt detta springa
bort ett tag, får man för all del inte glömma att vifta med
handen åt sina grannar och säga »paa», tv då är man
synnerligen oartig. Det värsta är, att man måste komma
tillbaka, att man måste hålla ut till festen är öfver, tills
värdarne äro fulla och skräna, hålla tal, spotta i bålen och ha
riktigt trefligt. I’tan att torka pipskaftet måste man lugnt
röka skift med gamla, smutsiga, dräglande gubbar.
När gubbarne riktigt kommit i stämning, ha de målat
mig svart i ansiktet med sot och spott, Mina ögonbryn och
ögonhål ha de velat rycka ut, de ha hånat mig för mitt
langa, fula skägg, mina öron ha de velat borra hål i.
Under dessa dryckesfester, da alla äro fulla, liar jag
aldrig hört ett hårdt ord yttras, icke märkt att det minsta lilla
gräl uppstått. När indianen är full af sitt hembryggda öl,
är han icke treflig, men han blir icke oförskämd, han hör
till den typ af fulla, som vilja omfamna alla, hvars
vänlighet blir obehagligt öfverdrifven. Han blir modig och skrällar
om krigsbragder. Fälttågsplaner dryftas, som äro glömda,
när ruset är öfver. Han sjunger och är glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
