Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR INDIANERNAS LIF
«J7
herrarne. Höfligheten fordrar tydligen, att läkarne skola äta
hela tiden, då de ej utöfva sitt yrke. Flera gånger gick jag
och satte mig bland dem, delade ut tobak och lick
sålunda se, huru de botade mannen. När de inte höllo pä
med att äta, sa sügo, spottade och blåste de på honom.
Ibland sögo de alla sju på en gång under en entonig sång.
Ett par gånger steg en upp, visade upp någonting med en
viktig min, gick sedan afsides och gräfde ned detsamma.
Jag passade på och had att få se, hvad det var och läkaren
— trollkarlen — räckte mig några hårstrån.
När denne indian botades, sutto både barn och kvinnor
omkring medicinmännen, och det var inför denna
beundrande allmänhet, som de värda herrarne visade upp, hvad
de lyckats suga ut ur den sjukes kropp.
Till den sjuke hade man gjort en hvilstol, som vi se
här på teckningen (bild 44). Den bestod af tre i marken
stuckna stänger, hopbundna med tvärslåar. Man kan gärna
säga, att den var enkel. I denna stol eller rättare mot detta
stöd satt den sjuke, för att få omväxling i hvilställningen.
Äfven alldeles nyfödda små barn har jag sett botas
genom utsugning. En del hvite tillkalla äfven medicinmännen
och dessa berättade om, huru de botat dem, sedan de
misslyckats med alla möjliga mediciner, som de köpt för dyra
pengar. Jag tänkte också, att de indianska
medicinmännens läkarkonst kunde vara lika bra som elektrisk olja,
Welliams piller, det undergörande saltet och andra
nordamerikanska humbugsmediciner, hvilka här massvis säljas
af de hvite.
I detta sammanhang skall jag också berätta om, hur
jag sett en sjuk kvinna botas hos de choroti och ashluslay
kulturellt närstående matacoindianerna.
En natt besökte jag några matacoindianer, som hade
sitt läger utanför sockerfabriken Esperanza i Argentina, dit
de kommit för att söka arbete. De hade lofvat, att jag
skulle få vara närvarande vid en af deras danser.
Danslokalen var den öppna platsen mellan hyddorna. Belys-
7. — Nordenskiöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
