Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR INDIANERNAS LIF
«J7
är färdigt. Får ett lerkärl en spricka, så lagar man
detsamma med kåda. Det blir då åter vattentätt, men kan ej
användas som kokkärl. Mycket troligt är, att lagningen är
det primitiva, och att man från den kommit på idén att
måla kärlen. Af lerkärlen äro vattenkrukorna (bild. 13 och
58) synnerligen karaktäristiska för chacoindianerna. Det är
hos ashluslay, som man finner den egendomligaste
keramiken (bild 59).
Arbeten i skinn utföras af såväl män som kvinnor.
53. Liten mantel, väfd af ashluslay.
är här okändt, däremot förstår man att mjuka upp skinnet,
genom att skära fina skåror härs och tvärs på undersidan.
Man gör äfven skinnet böjligt genom att draga det genom
en klufven käpp.
Ashluslay använda mycket mera skinn än choroti.
I hjärtat af Chaco se vi som nämndt talrikt hos
ashluslay, toba-pilaga och mataco-guisnay de skinnmantlar, som
särskildt äro bekanta från Patagonien och Eldslandet, men ej från
det öfriga Sydamerika. De användas i Chaco blott af
kvinnorna, under det att männen bruka de lättare, väfda
mantlarna. Vi kunna lätt tänka oss, huru fordom chaco-
8. — Nordenskiöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
