Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
ERLANI) NORDENSKIÖLI>
I medicinmannens uppträdande ocli metod synes icke
råda någon olikhet hos choroti och ashluslay och hos chané
och chiriguano. Det är samma utsugning af främmande
genom fürhäxning i kroppen inkomna föremål. Hos de
senare äro medicinmännen mera hemlighetsfulla än hos de
förra. Kanske har beröringen med de hvite gjort, att de
själfva börja tvifla på sin konst.
En olikhet råder* däremot i de vanliga läkemedlen. De
förstnämnda indianstammarna hämta i regel sina läkemedel
ur växtriket. Man kokar dekokter på vissa örter. Chané
och chiriguano använda däremot utom vissa örter animala
läkemedel. Sålunda använda chané vid Rio Itiyuro fett af
häger för bölder, vildsvinsfett för feber, jaguarfett för
benvärk och tucannäbb för kvinnoblödningar. Chané vid Rio
Parapiti brukade fett af struts mot bröstvärk, af iguanaödla
mot conjunctivitis, af höna mot allt, af majsöl mot
förkylning. Fetten har jag uteslutande sett användas till utvärtes
bruk.
Märklig är chanéindianen som aseptiker. Sålunda har
jag flerfaldiga gånger sett dem sköta sår efter en högst
modern metod, nämligen med kokt vatten. Det är annat
än, när de hvite använda svinexkrement och färsk urin
af människa med salt för samma ändamål. Orsaken till,
att dessa indianer förstå sig på en så modern metod, är
säkerligen deras stora renlighet. De äro vana att
ständigt tvätta sig. Att de kommit på idén att koka vattnet,
beror troligen därpå, att de velat döda makroskopiska djur i
detsamma. Till att ombinda såren använda chané ibland
friska blad.
Skulle, trots medicinmannens ansträngningar,
förliäx-ningen ej kunna häfvas och chané- eller chiriguanoindianen
dör, så begrafver man honom eller henne i ett stort lerkärl
under hyddan. Innan den döende är riktigt död eller strax
efter döden vikes denne ihop, så att knäna komma upp
under hakan och armarna läggas i kors öfver bröstet. Vid
Rio Parapiti har i många ar lefvat en chanéindian, som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
