Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE KAPITLET.
Dryckesfesterna hos chané och chiriguano.
Berättar en chané eller chiriguano en saga, börjar
den ofta så här: »För länge sedan var en stor dryc-kesfest».
Berättar han någonting, som händt, om en släktings
sjukdom eller dyligt, säger han: »Det var före eller efter
den festen». Det är också vid dessa fester, som man ser
och hör det mesta, som finns kvar af dessa indianers gamla
kultur. Då komma de vackraste lerkärlen fram, då ser man
dräkter från forna tider, då tagas stensmyckena fram ur
skattkrukan.
En husmor här hemma är stolt, när hon kan bjuda
sina gäster på vackert duktyg oc-h vackert porslin. Så tänka
också chané- och chiriguanokvinnorna. Vid festen vill hvarje
kvinna att i hennes hus skall majsölet bäras fram i
vackrare lerkärl än hos grannkvinnorna oc-h serveras i kalebasser,
som äro elegantare sirade, än någon annan har.
Därför tänka kvinnorna innan hvarje fest på att
tillverka lerkärl oc-h männen på att sira kalebasser. Det är
också en märklig samling af lerkärl man ser i chané- och
chiriguanobyarna. I synnerhet en del kvinnor förstå att
måla dessa med utmärkt skicklighet oc-h elegans. Man ser
nästan aldrig tre krukor, som äro fullkomligt lika. Hvar
och en söker att uppträda vid festen med något originellt,
att måla något nytt oc-h vackert. När det gäller den
lineära ornamentiken, förstår man att variera de gamla
ornamenten, men man förstår inte eller vill inte göra
sig fri från dem och bryta nya banor. Indianskan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
