Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
ERLANI) NORDENSKIÖLD
Han stannade hos henne en lång tid, en månad, och lians
mamma började redan tro, att han var död och skar af sig
håret, Hon trodde, att han blifvit ormbiten eller något
dylikt. En dag kom dock sonen hem och berättade, att
han funnit en vacker kvinna, som han gift sig med. Modern
sade då åt honom att hämta henne oc-h bryggde en massa
majsöl, för att ställa till en stor välkomstfest.
Ynglingen kom hem med sin flicka och hon var vacker
och väl klädd. Under festen förvandlades hon oc-h blef
mycket ful. Detta anmärkte hennes svägerska och hon blef
ond och lämnade dem och gick tillbaka, därifrån hon
kommit, samt lofvade att hämnas. Hon sade dock, att
man först skulle sätta en gosse och en flicka i ett stort
lerkärl. En bror och en syster sattes i ett lerkärl tillsammans
med frön af majs, pumpa och bönor, hvarefter krukan
täcktes väl till. Xär detta skett, började det regna alldeles
förfärligt och hus ocli allt täcktes af vatten. Krukan
flöt dock upp. Alla människor och djur dränktes i det
stigande vattnet, Länge flöt lerkärlet omkring och gossen
oc-h flickan började redan bli stora. Yattnet sjönk sedan,
men när de skulle stiga ut, var marken likväl träskig oc-h
de fingo vänta tills det torkade upp.
Xär de kommo ut ur lerkärlet, sådde de majs, pumpa och
bönor af de frön, de hade haft med sig. Dessa mognade på en
half månad. De hade ingen eld. På afstånd sågo de rök.
Det var »Tosté»1), en vadare, som skriker på flodstränderna,
som hade eld. Xär de närmade sig röken, försvann den
likväl längre bort.
Grodan lofvade, att han skulle röfva eld åt dem. Han
hoppade till Tostés lägereld och satte sig där, skakande af
köld för att värma sig. Då och då krafsade han glöden
närmare liksom för att värma sig bättre, och när ingen såg det,
stoppade han en liten brand i munnen och hoppade därifrån.
’) En annan chané berättade mig, att det var från den svarta
gamen, som grodan stal elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
