- Project Runeberg -  Indianlif i El Gran Chaco (Syd-Amerika) /
271

(1910) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

L’R INDIANERNAS LIF

271

»Låt se», sade jaguaren, som hade lust att äta upp
sköldpaddan.

Denne klättrade upp i toppen på stammen och rullade
ned för densamma utan att skada sig. Detta tyckte jaguaren

o

var roligt och sköldpaddan fick klättra upp igen. Ater
rullade denne ned utan att skada sig. Jaguaren skulle också
försöka. Han klättrade upp och rullade ned, men slet upp
alla sina inälfvor på taggarna, så att han dog.

Sköldpaddan tog jaguarens klor med sig hem till
leksaker åt sin lille son.

Kolibrins kärlekssaga.

Berättad af chiriguanoindianen Yambåsi.

Där voro två flickor, som hörde Ohinu (kolibrin) spela
flöjt. Han spelade så vackert, att den ena flickan sade:
»Honom vill jag ha till man.» Så sökte hon upp kolibrin
och sof med honom.

»Låtom oss gå till mitt hus», sade kolibrin. När de
kommo dit, var det så litet, att flickan icke fick rum. Hon
gick därför tillbaka till sin by.

På kvällen kom kolibrin utanför byn och spelade flöjt för
att locka henne. Flickan lyssnade och sade:» Det är kolibrin,
som spelar.» Men hon gick ej mera till honom. Ivväll efter
kväll kom kolibrin utanför byn och spelade sina vackraste
toner, men flickan ville ej följa honom, som hade en så
liten hydda.

När fästingen, Yatéu, sprang i kapp med strutsen, Yändu.

Berättad af chiriguanoindianen Yambåsi.

Fästingen och strutsen skulle springa i kapp för att se,
hvem som kunde springa bäst. När de började springa,
hoppade fästingen upp på strutsen och bet sig fast i ögonvrån.

När strutsen sprungit ett stycke, sneglade han åt sidan
för att se, om fästingen var med. Då han satt i
ögonvrån, såg han honom jämsides med sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indianlif/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free