Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indien väntar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskrivs som eländigt och apatiskt för att man skall tänka det som ett
folk av stackare. Det är lugnast så.
Men liksom det inte är i Stockholm eller Berlin — och för den delen
numera heller inte i Paris eller New York — de verkligt spännande
intellektuella samtalen förs utan i städer som Calcutta, Bombay,
Delhi och Madras är det ute på den väldiga landsbygden i Indien som
framtiden väntar.
Den indiska byn har aldrig varit historielös och oföränderlig. Där
skrev Marx fel. Så skrev han i hast också och visste inte att hans
journalistik skulle förklaras ofelbar. Hans artiklar från 1853 om
indiska förhållanden för New York Daily Tribune var lysande; men de var
icke uppenbarelser som står över förnuftet. Det indiska samhället har
en historia och denna historia är känd.
Att resa och leva i Indien är ett äventyr; ett intellektuellt äventyr.
Den indiska traditionen är intellektuell. Det är ju inte så att skillnaden
mellan Orient och Västerland är att Orientens andlighet är mystiken
och Västerlandets är förnuftet. Visst finns mystiker i Indien men
egentligen är det ju den hänsynslösa förnuftstron som är den
dominerande. Den som inte håller detta i minnet kan inte förstå personer
sådana som M. N. Roy och Kali Ghosh som jag nämner i denna
skildring. Deras handlande blir obegripligt — även om jag låter Kali
förklara sig till en del — med mindre man håller i minnet att i den
brahminska traditionen finns både mystiken bortom alla gränser och
förnuftet till det yttersta. Den tankens frihet och motsägelseanda som
präglar den indiska intellektuella miljön leder också till beredskap att
dra de yttersta konsekvenserna.
Här finns en mot mörker vettande farlig tvetydighet. M. N. Roy
nämner den när han talar om den frie dionysiske individen. Johann
Jakob Meyer tog fasta på den år 1926 när han på tal om Kautilyas
Artashastra skrev att den var
<blockquote>o-medborgerlig, utom-medborgerlig och över-medborgerlig så
som brahminen själv</blockquote>
För mig har dessa år i Indien naturligtvis inneburit en omvärdering
av värdena. På annat sätt kan jag heller inte skildra dem. Att skildra
Indien och resor i Indien blott som en serie impressioner och
stämningar och upplevelser är att babbla.
Det kan inte hjälpas att den som haft förmånen att leva i indisk
radikal intellektuell miljö några år präglas för livet — liksom den som
vunnit inträde i den höga skolan i Paris präglas till normalien.
Men detta de intellektuellas Indien är ett grymt land. Trots allt är
det med de befriande samtalen i Indien som med den grekiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
