Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Decembersöndag i Delhi 1979
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flintskalliga män i blommiga badbyxor och kraftiga kvinnfolk i trånga bikinis
och blonderat hår.
— Ryssar! säger Sunanda.
De ser ut som amerikaner på femtiotalet. De uppträder likadant
också. Något har förändrats.
Vi söndagspromenerar runt Connaught Place. Allt är stängt utom
bokstånden. De har flyttats från trottoaren uppe på platsen och blivit
riktiga stånd ner mot Janpath dock. De är inte så välförsedda som på
College Street i Calcutta men för oss som kommer från Stockholm är
de ett intellektuellt Schlaraffenland. Gun finner det stora
unesco-verket om Buddhabildens utveckling till rimligt pris; jag köper en
kasse med litteratur om jordfrågor och bonderörelse. Vi är åter
tillbaka i en civiliserad värld. På måndagsmorgonen vid tiotiden kommer
de riktiga boklådorna att öppna. Där kan jag berusa mig med titlar
och utgåvor oåtkomliga i det ödsliga Sveriges utarmade saluhallar för
böcker och tryckta varor. Några av de skönaste stunderna i livet har
jag tillbringat hos Rama Krishna & Sons vid Connaught Place i New
Delhi. Inte för att det är den största bokhandeln ens i Delhi. Men de
kan skaffa allt. De är boksynta. Inte undra på att de intellektuella är
kunniga och det går lätt att diskutera. Sverige är hälleberget.
På eftermiddagen tar vi oss ut till Defence Colony. Allt är
lummigare. Träden har vuxit upp. Dit flyttade vi hösten 1959 när vi kommit
från Afghanistan. Jag var ganska eländig. Hade blivit sjuk uppe i
Wakhan och låg mest hela vintern. Vi hade bottenvåningen på ett hus
i D block. Mot våren skrev jag så ut Resa i Afghanistan. Vi går ner mot
A block. Utanför 129-A stannar vi. Vi ser upp mot övervåningen.
— Vi är hemma ser jag, säger Gun. Det lyser i ditt arbetsrum.
Där bodde vi 1961 och 1962 till i april då vi reste till Kina. Två
rum, takterrass och litet kök.
Kvinnorna kommer ut ur huset. De ser på oss. De talar med
varandra. En av dem går in i huset. Hon kommer ut med en ung man.
Han går fram till oss. Han säger:
— Det är ju Myrdals. Är ni tillbaka? Kom in!
Han är nästan vuxen nu. En gång bad farfadern Gun fotografera
ceremonien när spädbarnshåret skulle rakas bort.
— Vi har bilderna i vårt album.
Nu talar han om att studera vidare i Förenta Staterna.
Subadar major Bakshi, farfadern, har gått bort. Hans hustru ligger
sjuk. Hon ligger på sin charpoy på bakgården. Vi hälsar på henne.
Hon orkar inte längre vara uppe. Jag minns när hennes mor gick bort.
Också hon låg sjuk här.
I finrummet, det främre rummet, dricker vi te och pratar. Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
