Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Arbetsjournal vintern 1961-1962. Defence Colony 129-A, New Delhi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På kvällen ser jag att mannen satt upp en shamiana, ett färggrant
festtält åt sig. Det ser säreget ut. Som om han skulle hålla bröllop.
9-12-1961
Redan på morgonen hade man börjat bygga upp mejeriet igen. Alla
grannar från kolonien hjälptes åt. De samlar tegelstenar. I morgon
kommer huset att stå där som vanligt igen.
Kiran på besök. Hon säger:
— Mannen mutar polisen för att få ha sitt mejeri där. Sedan säger
polisen åt honom att de måste bryta ner det i alla fall. Det är order på
det och går inte att skjuta upp längre. Så bryter de ned det. Han får
samla ihop ny protection och betala dem igen. Alltså kan han bygga
upp det på nytt. Efter fyra månader eller så är det färdigt igen. Då
river polisen huset på nytt. Om de inte gjorde så med jämna
mellanrum skulle han ju tro sig säker och sluta betala mutor. Hur skulle de
då kunna leva?
— Nå, säger jag. Vad säger han om politikerna berättar för honom
att Indien är i fara?
Kiran svarar inte. Hon börjar åter tala om hotet från Kina.
10-12-1961
I Kerala har en ung bondeagitator avlidit när polisen hämtat honom
under en demonstration. Demonstrationerna tilltar. Folk tror inte på
dessa plötsliga hjärtslag.
11-12-1961
Nere på Lodi Road stod en sopare med ett barnlik i famnen. Barnliket
var insvept i rött silkespapper. Som ett stort julpaket såg det ut.
Soparen höll det i famnen och grät. Likföljet bestod av två män till.
Även de sopare naturligtvis. Barfota, trasiga kläder. Bakom dem
soparkoloniens hyddor.
Mannen med barnliket korsar gatan. Det lilla följet går mot
soparkoloniens olagliga likbränningsplats bortom Link Road. Den om
vilken tidningarna skrivit att den stör trevnaden för villaägarna i
grannskapet. (Vilka måste ha soparna att skura golven och göra rent
avträdena åt sig.)
På kvällen säger Åse:
— Indierna känner inte smärta vid döden som vi. De tänker helt
annorlunda än vi.
Hon äcklar mig.
Vad tjänar det till att tjata om att tusen människor frös ihjäl, att
femtusen barn dog, att koleran tagit åttatusen nu igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
