Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Sanjay regerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slumbefolkningen var förvärvsarbetande. Därav var 13 procent
grovarbetare, 18 procent småhandlare och nasare, 38 procent
yrkesarbetare och hantverkare, tjänstemän 11 procent, tjänare av olika slag
utgjorde 9 procent, transportarbetare 8 procent och övriga 3 procent.
Slumbefolkningens genomsnittsinkomst var dock lägre än det
allmänna genomsnittet liksom andelen icke läskunniga var högre än för
Delhis befolkning som helhet. Skälet till att de bodde i slummen var
dels att boendekostnaden var låg och dels att slumbostäderna låg nära
arbetsplatserna.
De svårigheter att avlägsna dessa slumområden som Jawaharlal
Nehru talar om var i hans egna ord:
"... bristen på bostäder ... Vi måste kunna tillhandahålla
bostäder åt dem-innan vi kan be dem flytta ut ... att flytta dem långt
ut innebär att slita upp dem med rötterna från deras arbeten ...
de nya bostäderna kommer troligtvis att kosta dem mer även om
vi ger bidrag till hyran."
I princip fick folk inte tvångsförflyttas från slummen utan att
myndigheterna samtidigt kunde anvisa dem bostad. Slumsaneringsprojekt i
Delhi måste också först godkännas av premiärministern. Naturligtvis
var verkligheten inte fullt så vacker. Men det var i genomsnitt inte
mer än några familjer om dagen som kastades ut från sina hem.
Formellt skulle rivningarna kungöras i förväg. Laga ordning skulle
följas när det gällde exproprieringsförfaranden. Stadfasta planer
kunde ändras blott på fastställt sätt. Domstolar kunde ingripa. Formellt
var det så. Verkligheten var annorlunda. Men Indira Gandhis
undantagstillstånd gjorde rent hus med formaliteterna. Rivningarna i Delhi
blev till ett massfenomen utan att någon senare kunnat visa
beslutsfattandets formella väg.
I början av undantagstillståndet var Kotha Raghuramiah ansvarig
minister för byggnadsfrågor. Han fortsatte senare som inflytelserik
regeringsmedlem under hela undantagstillståndet. Han vittnade inför
undersökningskommissionen efter undantagstillståndet att han inte
varit med om att fatta något beslut om rivningarna i Delhi. Han
hävdade också att han inte känt till att det revs så mycket.
Beslutsfattandet skedde helt informellt. Det kom order från premiärministerns
hushåll.
Det var Sanjay Gandhi som ledde operationerna mot slummen. Då
hade han ingen ansvarig befattning. Men han var sin mors son och
modern var premiärminister och Sanjay blev en mäktig yngling. Han
intresserade sig för familjeplanering och stadsförsköning bland annat.
Han sökte skapa sig en egen profil som ungdomspolitiker. Ämbetsmän
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
