Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Samling i juldagskylan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och opposition och han hade varnat henne för politikerna. Han hade
sagt henne att valproceduren var ett farligt vågspel och nu när de stod
ensamma efter valnederlaget var han den som rådde henne att
begagna tillfallet. Hon borde göra sig av med alla som vacklade och som var
tveksamma och som sökte skaffa sig politisk återförsäkring utanför
familjen. Partimaskinen skulle byggas upp av dem som hade hela sin
politiska — och ofta även civila — existens knuten till Indira och
Sanjay. Endast redskap var pålitliga. Endast så kunde den nu enade
oppositionen sprängas och familjen återfå makten. Senare skulle
Sanjay säga att endast sådana som fängslats och lidit för rörelsen och
familjen skulle kunna räkna med politiska förtroendeposter. Våren
1977 när många trodde att Indira och Sanjay Gandhi skulle ställas
inför rätta och dömas för brott mot staten och den borgerliga
strafflagen var oppositionen mot dem en väldig folkstorm.
Så enad hade den indiska opinionen inte varit sedan 1947 då
britterna lämnade. 1977 var den andra frigörelsen. Alla krafter hade
kunnat gå samman. Det var också i Indiras fängelser enheten
upprättats. Där hade gandhirörelsens män delat cell med liberala bossar och
hindu-fanatiker från RSS delat cell med Charu Mazumdars torterade
bonderevolutionära naxaliter.
Till och med CPI, det helt Moskvadominerade kommunistpartiet,
hade gått emot Indira till sist. Ryssarna hade oroats av Sanjays
motvilja mot kommunister och förakt för ryssar.
En ny tid, en tid av demokrati skulle ta sin början våren 1977.
Ledarskribenter runt om i Indien och runt om i Europa och
Nordamerika skrev om demokratiens triumf och folkviljans seger. Och nog var
det en seger för folkviljan allt, om man med det menade att folket inte
ville bli tvångssteriliserat och att folket inte ville bli misshandlat,
fangslat och torterat om det protesterade mot fattigdom och elände.
Men nu hade den nya tiden pågått i mer än två och ett halvt år och
förgyllningen var borta. Det blev ingen ny tid. Det blev bara samma
gamla vanliga eländiga indiska politiska tid av förtryck och
korruption, lögn och bedrägeri. Politikerna skodde sig på de fattigas
bekostnad nu som förr. De intrigerade mot varandra och Sanjay spelade ut
den ene mot den andre. Korruptionsaffarerna följde på varandra.
Polisen våldtog, torterade och dödade som den gjort i alla tider. Man
kunde till och med säga att jordägarna passade på tillfallet att slå ihjäl
och bränna upp fler fattiga än de gjort åren innan. Dock hade de flesta
politiska fångar släppts under frihetsberusningens dagar våren 1977.
Fast inte alla. Censuren hade också försvunnit och tidningarna kunde
skriva — någorlunda — fritt.
— Det är med Indiens korrupta politiker som med fnasken i Paris,
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
