Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Samling i juldagskylan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Indira Gandhi föraktar pressfriheten och domarkårens
självständighet. Hon är despotisk. Hon införde censuren 1975.
Tidigare har det funnits olika hot mot pressens frihet men hon
gjorde vad som inte ens gjorts när landet befann sig i krig: hon
lade pressen under förhandsgranskning och censur och lät
övervaka även de oskyldigaste notiser.
— Och vad gjorde Indira Gandhi mot domarkårens
självständighet? Sexton domare vid högre rätt förflyttades mot sin vilja.
De förflyttades till landsändar där de inte kunde språket och inte
kände förhållandena. Hon bröt befordringsgången och upphöjde
sådana domare hon fann behag i. Men vad hade de
tvångsförflyt-tade gjort? De hade dömt mot regeringens vilja. Inte ett ord stod
att läsa om detta i tidningarna. Inte ett ord sades i radio eller i
television. Där berättades blott om vår älskade unge ledare
Sanjay Gandhi. Och om någonting sades i parlamentet fick vi
ingenting veta ty det var förbjudet att rapportera annat från
parlamentet än sådant som tjänade premiärministerns intresse eller
fåfänga. Vi kunde höra nyheterna bara på BBC eller Voice of
America. Domarna vägrades pass för utlandsresor. De
övervakades. Indira Gandhi straffade dem för att de gjort sin plikt och
följt lagen och inte blott hennes nådiga vilja.
— Nu år 1979 söker hon återta makten. Öppet angriper hon
domarkårens självständighet. Hon menar att den är en
reaktionär tanke. Hennes anhängare säger att pressfriheten och
rättssamhället är hinder som måste undanröjas.
— Vi har bekämpat och måste fortsätta att bekämpa den
sociala oberörbarheten. Men vi borde införa en politisk oberörbarhet
för sådana politiker som visat att de saknar respekt för
rättssamhället och att dé är beredda att grovt bryta mot alla
grundläggande demokratiska värden om de har möjlighet och om det passar
dem att så göra.
Det är en lång rad talare. Kända och framträdande personligheter. De
talar på engelska och hindi. Publiken lyssnar, huttrar i vinterkylan
och applåderar. Det här är det liberala Indien. Höga ämbetsmän som
inte tar mutor. Jurister som hävdar rättssamhällets principer.
Tidningsmän som tror på pressfrihet. Författare, fackföreningsledare och
folk från skolor och universitet. Men det är glest mellan stolarna och
vinden är kall. Ute på gatorna kör högtalarbilar förbi. Då och då
dränks talarnas ord i dånande slagord från Sanjay Gandhis
högtalar-patruller. En del av publiken hölls fängslad för sina åsikters skull
under Indira Gandhis undantagstillstånd; några bland dem satt
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
