Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Indisk dikotomi eller Tudelningens lagbundenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot sina offer. An i dag talar den officiella historieskrivningen om
mophlas som fÖrbrytarstammar.
— Om situationen år 1857 var att de som representerade de nya
tankarna och den nödvändiga omvandlingen av hela överbyggnaden
satt i Calcutta hos britterna och det stora folkliga upproret både var
ledarlöst och saknade kulturellt samhälleligt progressiva paroller så
var situationen för fattigbönderna i Malabar år 1921 etter värre.
Gandhi och hans rörelse bekämpade visserligen britterna men tog
både avstånd från fattigböndernas berättigade kamp och från
kulturellt samhälleligt progressiva reformer. De västligt utbildade så kallat
progressiva vacklade mellan stöd åt Gandhi eller någon tredje lösning
men inte heller de förenade sig med fattigbönderna.
— Gandhi, sade Kumar, spelade dock på böndernas känslor.
Kulturellt och samhälleligt var han djupt reaktionär och det var på de
reaktionära dragen han satsade när han sökte vinna bondemassorna.
Men de bildade och intellektuella som såg sig själva som progressiva,
de förmådde överhuvudtaget inte tala till bönderna.
— Detta innebar, sade Santosh, att det indiska kommunistiska
partiet förblev skilt från massorna. Den ende bland deras ledare under
mellankrigsåren som överhuvudtaget tycktes tänka sig att massorna,
bönderna, kunde spela en roll var M.N. Roy. Han såg i alla fall att
bönder fanns.
— Ja, sade Suraj, vad var det typiska för alla dessa
kommunistledare? De kom från compradorklassen. De växte upp i städer. De fick
sin utbildning i London!
— Hur såg de på 1857? sade Kumar. Under hela den tid då den
direkta nationella befrielsen från britternas välde var huvuduppgiften
förmådde de inte se 1857 som en nationell resning. Såväl Palme Dutt
som M.N.Roy delade den syn som utbildats av de intellektuella i
Calcutta när de tog avstånd från resningen. Den var reaktionär. I
detta var de helt eniga med Jawaharlal Nehru för övrigt. Först efter
myteriet i flottan 1946, självständigheten 1947 och
Telenganaupp-roret 1946—1951 började de förmå se att kriget 1857—1859 var det
indiska självständighetskriget. De som förmått se detta var i stället
som V.D.Savarkar som utvecklades till ytterlighetsreaktionärer och
proto-fascister. Där har vi eländet. Ett kommunistparti som varken
förmår se massorna där de finns eller nationen och heller inte förmår
ta upp kamp ens för borgerligt demokratiska krav blir naturligtvis
överkört gång efter annan och ur stånd att spela någon roll.
— Den här situationen råder fortfarande, sade Suraj. Vi har
rörelser som är socialt progressiva men politiskt reaktionära. Vi har därför
en vänster som inte förmår formulera de verkliga problemen och än
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
