Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Indisk dikotomi eller Tudelningens lagbundenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekämpade hemgiften. Den är en tung börda på folket. I de områden
där vi förintat eller drivit bort jordägarna och poliserna och börjat
upprätta en röd makt förekom heller ingen hemgift. Sedan satte
regeringen in stora polisstyrkor och vi led nederlag och tvangs dra oss
bort. De politiska fel vi begått kan diskuteras en annan gång. Nu vill
jag bara berätta en historia. En tid efter det att jordägarväldet
återupprättats och polisen behärskade området hade jag i uppdrag att
återvända till en by. Jag skulle ta kontakt med den ansvarige
kamraten. Han var fattigbonde. En bra och medveten ung kader. Han hade
just gift sig. Han hade tagit emot hemgift för bruden. Jag frågade hur
han kunnat göra det. Det var mot vår politik. Då sade han att hans
systrar skulle gifta sig och han skulle gifta sig. Först vägrade han
hemgift. Då hade hans mor talat med honom och sagt att om han inte
tog emot hemgiften skulle familjen fa ta sin sista jord för systrarna och
deras liv skulle förstöras. Och modern hade sagt att hemgift var en
tung börda för familjerna men att han måste förstå att ensam kunde
han ingenting göra. Om han bara handlade på egen hand då skulle
han bara förstöra livet för de sina utan att vinna något. Jag har ofta
tänkt på detta sedan ty vad denna kvinna förstod och vad folket vet
det har de intellektuella i ledningen ofta så svårt att förstå. Att det inte
är hjältar och enstaka individuella modiga handlingar som avgör utan
kollektivet och massornas kamp. Och massorna kämpar inte bara för
direkta ekonomiska intressen; de kämpar för sitt människovärde.
— Man kan säga mycket om Naxalbaris väg, sade Kumar, men
objektivt sett innebär den dock att tiotusende ungdomar från högkast
och intellektuella miljöer och överklass bröt med alla traditionella
kastnormer och klassregler när de förenade sig med revolutionen. Det
gällde ju som man sade: Gå samman med folket utan att bli ledare!
Där lärde vi oss mycket från de kinesiska kampanjerna. Man åt
tillsammans och arbetade tillsammans, resonerade tillsammans och
kämpade tillsammans. Man kan säga att dessa ungdomar genom att
på detta sätt bryta alla kastregler och börja ett nytt liv också blev
indier i stället för brahminer och kshatriyas och så vidare. De som
deltog i revolutionen kom att förändras.
— Nåja, sade Santosh, man skall nog inte överdriva. Det är ju
många som var i skogarna och kämpade de där åren i slutet på
sextiotalet och början på sjuttiotalet och som återvänt utan att ha
fångats av polisen och suttit i fängelse. Jag träffade en av dem i morse.
Han var bilförsäljare. Hade hus. Levde ett vanligt högre
medelklassliv. Jag frågade honom hur det gått till. Han sade att det bara var att
återvända, öppna dörren till sitt rum, ta på sig sina kläder och kliva in
i sina släktrelationer igen. Det gick av sig självt. Ensam kan man inte
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
