Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Tåg till Patna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möten? De går ju inte ens dit. Tror ni mannen på gatan bryr sig om
stora principer och mänskliga rättigheter och hur det går för den ene
eller andre höge domaren? Tror ni det? Jag vet vad mannen på gatan
vill ha. Han vill ha lugn och ordning. Han vill ha säkerhet för liv och
lem. Han vill inte bli plundrad när han måste ta tåget. Han vill ha
ordning.
— I höstas skulle jag till Ranchi. Jag hade tänkt ta buss. Så hörde
jag vad som hänt en av mina vänner. Ett gäng ungdomar hade
stannat bussen. De hade ställt sig mitt i vägen så föraren var tvungen
att stanna. De betalade inte för sig. De bara skrattade när man talade
om betalning. Sedan tog en av dem upp en kniv och satte spetsen mot
min väns strupe. Ingen vågade göra någonting. Så tog de hans
plånbok. Ingen vågade hosta ens. Så skrattade de och sa åt chauffören att
stanna och så hoppade de av och försvann. Polisen? Polisen gjorde
ingenting. Vi kan ingenting göra, sade de.
— Alla politiker talar om lag och ordning. Men vad gör de när de
reser med tåg? Låser in sig i sina förstaklasskupéer och öppnar inte
vad som än händer. Låtsas om ingenting. Ingen gör någonting.
— Jag kom från Bombay i förra veckan. Tåget var försenat. Vet ni
varför det var försenat? Jo, man hade dragit i nödbromsen strax innan
tåget skulle in. Vi stannade mitt på linjen. När jag tittade ut såg jag en
hel vagnslast fripassagerare ge sig av tåget och ta sig ner mot
slummen. De bodde väl där. Det var närmare för dem att gå av där mitt på
linjen. Så slapp de bråk med biljettkontrollen också. Det stod två
järnvägspoliser på banvallen. De hade gevär. Men tror ni de sköt efter
fripassagerarna? Tror ni de gjorde någonting? Tror ni de sade
någonting? Nej, de gjorde ingenting och sade ingenting. Jag talade med
konduktören och frågade varför järnvägspersonalen inte ingrep. Vad
vill ni vi skall göra, sade han. Vem tror ni råkar illa ut om det blir bråk
och skottlossning och dödsfall? Vem råkar illa ut? Vi, alltid vi. Ni
skäller på oss för att tåget är försenat och pressen skäller på oss om vi
ingriper och för övrigt kan vi bli ihjälslagna om vi bråkar. Så är det.
— Mannen på gatan vill ha lag och ordning. Han vill att tågen skall
gå enligt tidtabellen. Tror ni mannen på gatan bryr sig om allt det där
som sägs om pressfrihet och domares oavsättlighet och höga
principer? Jag tror det inte. Nu lovar Indira Gandhi lag och ordning och vi
far se vad som händer.
Tåget lunkade fram genom natten. Det dunkade i skenskarvarna
och britsen krängde och knarrade. Jag tittade på dr Chowdry. Det
blänkte i hans guldbågade glasögon. Han hade tagit av sig slips och
skor och gjort det bekvämt för sig. Kanske hade jag verkligen träffat
honom förr.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
